Egentligen är det helt ofattbart. Valet 2006 vanns av en moderatledd allians på jobbfrågan. Man målade ut en bild av att över en miljon människor fanns i ett s.k. ”utanförskap” och att detta var socialdemokraternas fel. Bara de ”nya moderaterna” kom in i regeringskansliet skulle det bli andra bullar – jobben skulle stå som spön i backen.

Men vad händer? Jo nu är vi mitt i en av de värsta kriserna sedan 90-talet, ja kanske till och med värre i vissa hänseenden. Istället för att jobben står som spön i backen så vräker det ner varsel och uppsägningar.

Det ofattbara är att det är helt tyst från den borgerliga regeringen. Det är fullständigt häpnadsväckande hur en regering, som säger sig sätta jobben i främsta rummet, inte har någon politik för jobb eller vägrar att ta några som helst initiativ för att underlätta för företagen att överleva. Fredrik, Maud, Jan och Göran bryr sig inte ett dugg.

För att få hjulen att rulla krävs statliga satsningar på byggandet, infrastrukturen, industrin osv. Klassisk arbetsmarknadspolitik, där staten tar ett ansvar för jobben. Men högerregeringen är bara intresserad att försvara sina skattesänkningar. Skattesänkningar som har betalats av dem som har det svårast, de sjuka och de arbetslösa.

För kom ihåg – det finns inga skattesänkningar som är gratis. Någon måste alltid betala. Och för mig är det helt klart – det är precis samma gamla moderatpolitik som alltid – inget nytt här inte.

Inom byggsektorn kan vi se hur konkurserna nu ökar i omfattning och alla prognoser om framtiden är väldigt dystra. Det kommer troligtvis att ta lång tid innan det vänder.

De senaste arbetslöshetssiffrorna för byggbranschen är runt 11 % och kan förväntas stiga de kommande månaderna. Siffror från Byggnads a-kassa visar att runt 1000 personer riskerar att åka ur a-kassan och in i en stenhård verklighet med väldigt låg ersättning. Det som då återstår är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som troligen innebär att det blir väldigt svårt att återvända till byggsektorn den dagen konjunkturen vänder.

Arbetsförmedlingen har fått tydliga politiska signaler från den moderatledda regeringen att inte lägga ner någon större energi på att möta de som riskerar förlora jobben i byggsektorn.

Istället för att se de speciella behov som finns erbjuder man något som kallas jobbcoacher. Det kan vara personer som själva är arbetslösa och som nu får i uppdrag att möta de andra som blivit arbetslösa.

Jag läste om någon jobbcoach som skulle använda magiska kristaller för att ge de arbetslösa styrka. Man tar sig för pannan. Istället för hokus pokus behöver vi en aktiv arbetsmarknadspolitik och en regering som bryr sig.