Socialdemokraterna har gjort ditt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes 1914. För ett politiskt parti som söker mandat för att vara med och forma samhällsutvecklingen är detta inget annat än ett stort nederlag. 

Nu pågår en intensiv diskussion om vilken politik partiet ska ha och vem som ska bli partiledare. För min del tycker jag att diskussionen alltför mycket handlar om vilka väljargrupper vi måste vinna och rätta politiken efter dessa olika grupper. Pensionärerna måste få det, barnfamiljerna detta och villaägarna något annat. Om politiken ska styras av att vinna olika väljargrupper förlorar man snabbt riktningen och grunden för politiken. 

Jag menar att vi först måste utgå från våra grundläggande värderingar och med det som utgångspunkt formulera den politik som vi vill gå till val på. Begrepp som solidaritet, jämlikhet och rättvisa måste vara det som genomsyrar vår politik. Vår förmåga att bottna i värderingarna och formulera framtidsvisioner utifrån dessa är det som skiljer socialdemokraterna från de andra partierna. 

Vi vet att ett jämlikt samhälle är ett samhälle som är bra för alla människor. Jämlikhet betyder att de ekonomiska klyftorna minskar och att inkomstskillnaderna inte tillåts öka. Trots detta visar siffror att ojämlikheten har ökat sedan början på 80-talet. Sedan 2002 har ojämlikheten accelererat genom stora skattesänkningar och sänkta ersättningsnivåer i våra trygghetssystem. 

Det har börjat sätta sig en bild om att skattesänkningar är nödvändiga och att var och en får klara sig själv i allt större utsträckning. Detta ser jag som den största utmaningen för socialdemokraterna att förändra och visa på en ny jämlik väg för Sverige. 

Ett annat område som kräver en ny politik är arbetsmarknadsfrågorna. Det är helt uppenbart att vi åter måste sätta sysselsättningsmålet högst på dagordningen och en aktiv arbetsmarknadspolitik måste etableras på nytt. Det är inte någon naturlag som säger att hundratusentals människor ska behöva vara arbetslösa eller att en tredjedel av de arbetslösa vid Arbetsförmedlingen ska behöva gå runt i tillfälliga jobb, några timmar här och där och ofta till mycket låga löner eller i svartjobb, försörja sig som arbetslösa genom en allt lägre ersättning från a-kassa. 

Det kan inte heller vara acceptabelt att använda arbetslösheten som ett sätt att skapa jämvikt mellan hög- och lågkonjunktur. För mig är detta en helt avgörande fråga som socialdemokraterna måste lyfta fram. Över huvud taget behövs en ny politik för ordning och reda på arbetsmarknaden. Den svenska modellen riskerar att fall sönder om vi tillåter konkurrens med låga löner, dåliga villkor och en dålig arbetsmiljö. 

Detta är förstås bara några av alla de frågor som socialdemokraterna står inför och måste formulera en politik kring. Det viktigaste för mig är att inte lämna våra ursprungliga idéer i en tro att tiden har sprungit förbi oss. Det är bara att titta sig omkring, så ser man snabbt att orättvisorna i samhället kvarstår.