I förra numret av Byggnadsarbetaren intervjuades IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä om sin syn på byggnadsarbetarnas löner. Jag blev förvånad och upprörd när jag läste Veli-Pekkas svar. Han menar att det inte ska vara någon löneskillnad mellan byggnadsarbetarna och industriarbetarna. 

I sin argumentation för han fram att i stora delar av Europa tjänar en industriarbetare mer än en byggnadsarbetare. Veli-Pekka fortsätter och säger att byggnadsarbetarna har sin lönenivå på grund av att byggsektorn i Sverige har varit skyddad från konkurrens. Därför har vi kunnat höja kostnaden (läs lönerna) utan att den interna konkurrensen förändras. 

Man kan inte tro att det är en representant från ett LO förbund som uttalar sig. Exakt samma argumentation hör jag ständigt från vår arbetsgivarpart Sveriges Byggindustrier (BI). Precis samma synpunkter kommer också från den nyliberala tankesmedjan Ratio. Skillnaden är att BI och Ratio har som mål att minska fackets inflytande och förstöra den fackliga sammanhållningen. Vilket är Veli-Pekkas mål? 

I Byggnads har vi stark sammanhållning och ett lönesystem som vi är stolta över. Genom fackliga förhandlingar har vi kommit fram till en fördelning av det värde vi tillsammans skapar på arbetsplatsen. Byggnadsarbetaren är värd varenda krona. De arbetar under hård press och måste arbeta utomhus oavsett väder. Det är inte heller någon hemlighet att både dödsolyckor och skador är vanliga inom byggsektorn. Egentligen skall detta inte behöva sägas, ingen - förutom arbetsgivarna - tjänar på att ställa LO-grupper mot varandra. 

Samtidigt vet vi att tjänstemannagrupperna har dragit ifrån lönemässigt och det finns all anledning att få med även tjänstemännen i lönediskussionerna. 

Det Veli-Pekka nu gör är att äventyra den sammanhållning som alltid har varit LO och dess förbunds styrka. För mig är det oförståeligt hur söndring och splittring kan vara en väg till framgång. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi håller samman och hjälps åt att stärka varandra i de kommande förhandlingarna. Enighet kring gemensamma utgångspunkter och att vara solidariska mot varandra borde vara en självklarhet. 

Om Veli-Pekka fortfarande inte inser de grundläggande felen i sitt resonemang så är han välkommen att följa med mig ut på några byggarbetsplatser. Då kan Veli-Pekka få kunskap om byggnadsarbetarnas vardag och arbetsmiljö. Vi skulle också kunna få en intressant diskussion om sammanhållning och solidaritet. Två begrepp som kanske har glömts bort på vissa håll.