Med anledning av EG-domstolens dom i Lavalmålet höll riksdagen en extrainsatt debatt på initiativ av socialdemokraterna. Vi fick besked från arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att han står bakom den
svenska modellen och vill tala med arbetsmarknadens parter för att hitta lösningar.

Det är en sak att stå i talarstolen och tala sig varm för kollektivavtal och en annan när det väl kommer till handling. Det återstår att se om Littorin håller fast vid vad han lovar, även när Svenskt Näringslivs nyliberala direktörer tjuter som högst och vill inskränka löntagarnas rättigheter. Upp till bevis herr Littorin! Det mest uppseendeväckande i riksdagsdebatten var centerpartiet och dess företrädare Annika Qarlsson. Hon vägrade att se risken för lönedumpning, utan var mer bekymrad över företagens fria rörlighet.
Det är smärtsamt att se hur centerpartiet har förvandlats till ett så löntagarfientligt parti. Om man läser centerpartiets jobbprogram så framgår det där att man kräver en proportionalitetsprincip vid fackliga stridsåtgärder och facken ska inte kunna ta till stridsåtgärder mot ett företag som saknar fackligt anslutna.

Centerpartiet sticker ut som det regeringsparti som inte står bakom den svenska modellen och är direkt fackföreningsfientligt. Man kan då undra om vi kan tro på Sven Otto Littorin när han säger sig vilja försvara modellen. Kan en löntagare lita på en regering som har Maud Olofsson och det nyliberala centerpartiet som regeringsunderlag? Jag känner mig i alla fall orolig!

Vi ska inte heller glömma att Svenskt Näringsliv tydligt sagt att man i förhandlingarna om nytt huvudavtal vill få bort lagen om anställningsskydd (las) och ta bort rätten till sympatiåtgärder.

I dagarna har LO lämnat sitt svar på regeringens förslag kring a-kassan. Den borgerliga regeringen föreslår kraftigt höjda medlemsavgifter för dem som har ett yrke med hög arbetslöshet och låga avgifter för yrken med låg arbetslöshet. På detta sätt vill regeringen sätta grupper mot varandra och överföra kostnader för a-kassan på löntagarna. Som om de anställda var orsaken till arbetslösheten. Våra LO-förbund säger tydligt att a-kassan till största delen ska finansieras gemensamt.

Förslaget om a-kassan är ett i raden av förslag som försämrar för den som redan har det svårt. Aftonbladet har låtit Ikanobankens familjeekonom analysera regeringens politik. Familjeekonomen sammanfattar den så här: De som tjänar mest får mest. Det är höginkomsttagare, fastighetsägare och människor med mycket pengar på banken som klarat sig bäst med regeringens politik. Vem har då fått betala? Jo, det är de arbetslösa och de sjuka.

Orättvisorna syns så tydligt nu när politiken slår igenom i människors vardag. Jag tror faktiskt inte att människor röstade fram denna politik.

Mot bakgrund av opinionssiffrorna är det uppenbart att vanliga människor inte vill ha en politik där solidariteten slängs på sophögen och grupper sätts mot varandra.