När EG-domstolen kom med sin dom i Laval/Vaxholmsmålet var vi många som blev väldigt förvånade och upprörda. Domstolen tog sig friheten att tolka och döma ut svensk arbetsrätt. Som det är nu har vi en situation där svenska kollektivavtal inte gäller för utländska företag på den svenska arbetsmarknaden. Domstolen har öppnat för lönedumpning, inte bara i Sverige, utan i hela Europa. Detta är fullständigt oacceptabelt.
Inför Sveriges medlemskap i EU var utgångspunkten för den dåvarande socialdemokratiska regeringen, Sveriges riksdag och fackföreningsrörelsen att den svenska modellen inte skulle påverkas. Det var självklart att vårt system med arbetsrättslig lagstiftning som parterna råder över och våra kollektivavtal ska gälla i Sverige. Ingen gav EG-domstolen mandat att tolka och ändra svensk arbetsrätt. Detta har nu domstolen satt sig över.
Själva grunden för mitt eget ställningstagande att rösta ja i folkomröstningen om medlemskap i EU var att den svenska modellen skulle lämnas orörd. Jag tror också att detta var utgångspunkten för en majoritet av svenska folket. Nu är dessa förutsättningar helt förändrade. Nu har de marknadsliberala krafterna tagit över och löntagarnas rättigheter betyder ingenting när EG-domstolen tar sig friheten att överpröva den svenska ordningen på arbetsmarknaden.
Det pågår nu en debatt om vad som måste göras för att förhindra att domstolens dom får dessa förödande konsekvenser på den svenska arbetsmarknaden. En del debattörer, och med dem den svenska
regeringen, tycks mena att det räcker om vi tar nationella initiativ. Det man säger är att det är tillräckligt om vi ändrar den så kallade utstationeringslagen. För att se hur man bäst gör det ska regeringen tillsätta
en utredare. Flera andra debattörer menar att det inte alls är tillräckligt med svenska initiativ, utan att det
krävs förändringar på Eu-nivå. Vissa vill att vi ska ställa krav på förändringar innan vi ratificerar Lissabonfördraget.
För mig är det avgörande att redan nu få besked om vad som gäller. Jag kräver att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin ger besked om att det räcker med ändringar på nationell nivå och att regeringen inte har någon annan uppfattning än att konsekvenserna av EG-domstolens dom måste förhindras.
Några andra besked vore att backa från de krav vi hade inför EU-medlemskapet och det kan jag aldrig acceptera. Vi riskerar att få en EU-valrörelse som handlar om EUmedlemskapets vara eller icke vara. Om domstolens tolkning står fast blir det väldigt svårt att argumentera för ett Europa där den sociala dimensionen har en självklar plats. Littorin måste ge besked innan riksdagen behandlar Lissabonfördraget i höst.