Under det senaste året har Sverige drabbats hårt av den finanskris som har dragit fram över världen. Varsel och uppsägningar har blivit vardag och många löntagare känner en oro för framtiden och sin ekonomi. Det är alldeles uppenbart att en ohämmad marknad utan styrning inte förmår att skapa en trygg grund för människor. En fri marknad premierar rofferi framför rättvisa och solidaritet.

Runt om i världen har skattebetalare fått gå in med enorma belopp för att rädda banker och finansiella institut. Det visar sig att det är demokratiskt valda institutioner som har styrkan att stå emot marknadens misslyckande. Fackliga organisationer och löntagare har tagit sitt ansvar och gjort mycket för att rädda jobben.

Samtidigt kan vi konstatera att flera av de svenska storföretagen nu redovisar storvinster och föreslår ökade utdelningar till sina aktieägare. Byggkoncernen Skanska rapporterar en vinst efter finansiella poster på 1 258 miljoner kronor. Utöver detta rapporteras det dagligen i media om kraftiga lönelyft och stora bonusutbetalningar för direktörer och styrelseledamöter. Man kan inte dra några andra slutsatser än att det finns utrymme för Sveriges löntagare att få del av de vinster som man har varit med att skapa.

Pratet om nollavtal är både okunnigt och omoraliskt. Okunnigt för att en marknads-ekonomi bygger på efterfrågan av varor och tjänster. Då är det grundläggande att de som ska köpa dessa varor och tjänster också har den ekonomiska möjlighet att göra så. Omoraliskt för att man inte kan begära att löntagare ska vara med och betala och avstå utan att också få vara med och ta del av det som man är med och skapar.

Det kan också noteras att Riksbanken gör bedömningen att det finns ett löneutrymme på ungefär 2,5 %.

Det är en styrka att vi i avtalsrörelsen har en samordning inom LO förbunden. På detta sätt kan vi undvika att svagare grupper får sämre utfall, vi tar ett gemensamt ansvar för Sveriges ekonomi och en solidarisk samordning minskar risken för att enskilda förbund pressas till försämringar i kollektivavtalen.

Den Svenska modellen bygger på att parterna på arbetsmarknaden tar ett gemensamt ansvar för att löntagarna och företagen ska få bra villkor. Detta har också varit en framgångsrik modell för Sverige och gynnat alla parter. Därför är det oroväckande att många företag använder bemanningsföretag som ett sätt att komma förbi lagen om anställningsskydd. Det är viktigt att avtalen innehåller regler som förstärker det fackliga inflytandet vid inhyrning och begränsar arbetsgivarens möjligheter att kringgå lagen om anställningsskydd genom att använda inhyrd arbetskraft i stället för personer som har företrädesrätt enligt lagen.

Det är glädjande att Byggnads och Sveriges Byggindustrier nu sitter och förhandlar fram ett nytt bygg- och anläggningsavtal. Ett nytt avtal är något som skulle gynna hela byggbranschen och leda till förenklingar och förbättringar. Byggnads har länge eftersträvat ordning och reda och att förhandla fram avtal som bägge parter tar ansvar för.

Det är Byggnads förhoppning att avtalet skall vara klart i god tid innan utlöpandet den 31 mars samt att det goda förhandlingsklimat som föreligger i arbetsgruppen om sammanslagning, ska få genomslag även i de ordinarie avtalsförhandlingarna.

Nedanstående krav är baserade på en avtalsperiod om ett år.

Med detta överlämnas Svenska Byggnadsarbetareförbundets krav för avtalsrörelsen 2010.