Allas lika värde har ersatts av marknadstänkande
Den svenska välfärdsmodellen har av tradition byggt på idén att alla medborgare ska erbjudas den bästa välfärden utan att plånboken tjocklek ska vara avgörande. Det är det som kallas generell välfärd. Och det är så som jämlikheten ökar och klassamhället försvinner. Men något har hänt.
Vi är på väg att få ett samhälle där allas lika värde har ersatts av marknadstänkande. Nu är det viktigare att privata aktörer får härja fritt i välfärden vilket leder till stora negativa konsekvenser.
Det mest anmärkningsvärda är skolan. Från att ha varit på topp bland länder när det gäller elevernas kunskap har Sverige blivit ett problemland där våra unga lär sig allt mindre. Orsaken till detta kan spåras ända tillbaka till 90-talet då friskolereformen infördes och sedan dess har resultaten blivit allt sämre. Idag gör många friskolebolag stora vinster och om de går i konkurs ska vi skattebetalare stå för notan.
Äldreomsorgen är ett annat exempel där våra äldre ska välja från 100-tals utförare utan att ha en chans att veta vilka som är bra. Borde det inte vara bättre att kommunen erbjuder den bästa omsorgen till alla. Det är inget man ska behöva leta efter själv.
Nu kommer också krav från de borgerliga partierna att lägga ner och privatisera Arbetsförmedlingen. Ännu ett område där marknaden ska få styra och därmed pengarna. Naturligtvis är Arbetsförmedlingen inte prefekt idag och det finns mycket att göra. Samtidigt visar erfarenheten att när marknaden väl sätter klorna i vår välfärd så ökar klyftorna och ojämlikheten. Nu verkar det som det finns en majoritet i riksdagen där de borgerliga partierna har gjort gemensam sak med Sverigedemokraterna.
I grunden är detta ett ideologiskt val vi måste göra. Vill vi vara medborgare eller kunder i välfärden? Som kund är det pengar som avgör och som medborgare erbjuds du välfärd som betalas genom skattsedeln. För mig är det självklart - plånbokens tjocklek ska inte avgöra om våra barn ska få en bra start i livet eller om våra äldre ska få den bästa omsorgen. Man ska inte behöva välja välfärd - den ska bara finns där.
Men även på arbetsmarknaden har det nyliberala marknadstänkandet fått fotfäste. Vi offentliga upphandlingar har bara en sak gällt – lägsta pris. Då har kollektivavtal och fackföreningar bara setts som ett hinder. Den nuvarande regeringen lade fram ett förslag nyligen för att förbättra upphandlingarna. Men även här sa de borgerliga och SD nej och satte stopp för ett förslag som ändå skulle innebära ett steg framåt.
Nu senast har vi förslaget om att riva upp Lex Laval. Ännu ett kliv för att slippa låglöneracet och osund konkurrens. Vi har möjlighet att ta ett viktigt steg för att återupprätta den svenska modellen med ordning och reda på arbetsmarknaden. Nu är det upp till bevis i riksdagen. Har vi en arbetarfientlig majoritet eller kommer man att stå upp för den svenska modellen? I vår avgörs det.
Jag tror att det är viktigt att det finns en gräns för vad marknaden tillåts styra. Drivkraften efter största möjliga vinst är bra ibland. Men när det gäller vår välfärd och trygghet på arbetsmarknaden finns det andra värden som är bättre och viktigare. Då är det alla människors lika värde som ska vara avgörande och på det kan man inte sätta ett pris.
Johan lyfter på hatten
Arbetslösheten fortsätter att sjunka i byggbranschen och är nu nere på 4,2 % öppet arbetslösa. Det är så det ska vara när vi byggnadsarbetare bygger landet. Vi är beredda att slita hårt för att alla ska ha någonstans att bo. Och vi gör det med stolthet. Nu kör vi!