LO-förbundens gemensamma krav i avtalsrörelsen 2010

I dag har Byggnads och de andra LO förbunden presenterat sina krav inför den kommande avtalsrörelsen.
Publicerad:

Svensk Näringsliv har kommenterat lönekraven inom kvinnodominerade branscher som oroande. Ett tydligt tecken på att Svenskt Näringsliv missgynnar kvinnodominerande yrken menar Byggnads ordförande Hans Tilly.

Samtliga LO-förbund har idag enats om en jämställdhetssatsning samt krav på en reallönehöjning på en ansvarsfull totalnivå. Det ger stark kraft bakom kravet på löneutjämning mellan kvinno- och mansdominerade områden.

– Vi behöver mer och inte mindre jämställda löner. Därför är det olyckligt att Svenskt Näringsliv tycker att LOs krav på extra satsning på kvinnodominerade branscher är oroande, säger Byggnads ordförande Hans Tilly.

De gemensamma LO-kraven innebär löneökningar med minst 620 kronor per månad och heltidsanställd, dock lägst 2,6 procent räknat på avtalsområdets genomsnittsförtjänst. Utöver detta ska en jämställdhetspott på minst 125 kronor per heltidsanställd och månad gå till avtalsområden med en genomsnittlig förtjänst lägre än 21 300 kronor per månad. Konstruktionen gör att jämställdhetspotten träffar LO-förbundens kvinnodominerade avtalsområden.

– I den rådande lågkonjunkturen är det viktigt för oss i Byggnads och övriga fackföreningsrörelsen att vi har rätt nivå på våra lönekrav. De krav vi enats kring ger Byggnads medlemmar reala löneökningar samtidigt som vi tar ansvar för landets ekonomi. Den ekonomiska krisen beror inte på att lönerna är för höga utan på en kraftig nedgång i efterfrågan. För låga löneökningar leder till minskad konsumtion och i förlängningen ökad arbetslöshet, säger Hans Tilly.

LOs representantskap har sedan tidigare enats om följande krav inför avtalsförhandlingarna 2010:

• Rätt till heltid.
• Förstärkning av den anställdes rättigheter vid visstidsanställningar.
• Förhindra att LAS kringgås med hjälp av bemanningsföretag.

– Arbetsgivarna försöker utnyttja den ekonomiska krisen för att försvaga löntagarnas rättigheter och underminera de centrala kollektivavtalens betydelse. Med sina krav om nollavtal försöker arbetsgivarna flytta över hela bördan av krisen på enskilda löntagare, avslutar Hans Tilly.

Uppdaterad: