Fp och C öppnar för hårdare lagstiftning angående villkoren för utländsk arbetskraft
Det gäller människor inom såväl som utom EU. Vi har beskrivit problemet vid dess rätta namn och kallat detta för jobbtraffiking, inte för att spetsa till debattklimatet utan för att beskriva problemet på ett rättvist sätt. Vi har genom åren sett hur människor utnyttjats hänsynslös till usel betalning med usel arbetsmiljö med boendeförhållanden som är skamligt i ett land som vårt.
Och så plötsligt finns det ett intresse
Fp och c öppnar för hårdare lagstifning för skydd av migrerad arbetskraft
Efter år av påpekande finns nu ett intresse från delar av alliansen. I ekot den 15 november 2011 hävdar i alla fall en upprörd Johan Pehrson, FP, att alliansen tar detta på största allvar. När man i intervjun talar om att Beatrice Ask inte vill kommentera frågan, hävdar Johan Pehrson att det visst finns ett intresse hos Ask. Om så vore fallet skulle det vara smått sensationellt om detta intresse helt plötsligt skulle infinna sig nu efter år av påpekanden. Men om det nu skulle vara sant skulle det vara lika välkommet som överraskande. Förhoppningsvis skulle denna lilla väckelserörelse även smitta av sig på migrationsminister Tobias Billström. Det vore välkommet om kontrollapparaten vad gäller migrerande arbetskraft från tredje land skärps så att dessa personer får ett skydd i praktiken och inte bara i vackra ord.
Moderaterna bryr sig inte
Tyvärr finns det inget bevis i praktiken att detta är en fråga som väcker de nya Moderaternas intresse. Detta parti, som vill kalla sig arbetarparti, har snarare sett fruktbara poänger i ett ökande antal låglönearbeten för att skapa lönekonkurrens på svensk arbetsmarknad. De nya Moderaterna är inte nya i alla delar således, politiken är densamma, det är bara retoriken som ändrats. Så länge Moderaterna driver sin arbetslinje med de mål och medel vi hittills sett så kommer denna nyvunna upprördhet hos övriga stödpartier i alliansen bara mynna ut i just detta Eko-inslag. Men vi önskar självklart att vi har fel, att det kommer att ske en ändrad inställning och som mynnar ut i en skärpt lagstiftning. Men tyvärr har vi goda skäl att tro att vi har rätt, de senaste årens erfarenheter talar tyvärr mot detta nyvunna intresse och mot en önskvärd förändring.
Krav på att bl a upphäva utstationeringslagen
Om nu Alliansen med Folkpartiet och Centern i spetsen menar allvar med sina uttalanden ska regeringen omgående upphäva den så kallade bevisregeln i utstationeringslagen vilken i dagsläget gör det omöjligt för svenska fackföreningar att upprätthålla den svenska modellen genom att kräva kollektivavtal ytterst med hjälp av adekvata stridsåtgärder.
Vidare ska regeringen införa en bekräftelseregel i utstationeringslagen som innebär att om en arbetsgivare som hävdar att löner och villkor är godtagbara ska bekräfta tillämpningen av dessa genom ett avtal med arbetstagarorganisationen.
Regeringen måste även föra en linje inom EU där EU måste revidera utstationeringsdirektivet i syfte att säkerställa att likabehandling av arbetstagare kan ske oavsett nationalitet gällande löner och arbetsvillkor.
Regeringen måste även ratificera FN-organet ILO:s konvention nummer 94 som säkerställer att man vid offentlig upphandling kan ställa sociala krav på sina leverantörer av varor och tjänster. Dessa krav finns det idag redan en Riksdagsmajoritet för – det vore på sin plats om regeringen hörsammar Byggnads och Riksdagens krav nu när vissa företrädare för Alliansen vaknat upp ur sin Törnrosasömn och öppnat ögonen för vad som sker i samhället.
Johan Lindholm
2:e förbundsordförande