Det är dags att ta strid för det vi tror på
Vi som är fackligt aktiva idag står på axlarna på dem som kämpade före oss. Och vi som har fått äran att föra det fackliga uppdraget vidare måste se framåt och utveckla det som våra kamrater kämpade för. Idag har vi tagit ett steg tillbaka. Vi förvaltar istället för att bygga nytt. Vi har blivit rädda och istället för att fortsätta framåt så undrar vi lite vilset – får man göra så här...?
Nu är det dags att vi sluter leden och känner att vi är en rörelse som är stark och håller ihop. Jag är trött på att vi ska ta massa hänsyn till vad andra tycker och tänker. Trött på att det blöta fingret ska styra våra beslut. Nu är det helt enkelt dags för lite jävlar anamma.
Om vi tar våra kollektivavtal så är det något som vi ska vara väldigt stolta över och som har betytt allt för att vi har bra villkor för Sveriges löntagare. Den svenska modellen är vår och den är värd att utveckla.
Istället så har det blivit så att vi måste försvara modellen. Vi har Lex Laval, EG-domstol och EU-parlament som motarbetar oss och på toppen av det en arbetsgivarsida som vill försvaga oss. Det som många tycker är självklart har nu blivit något som vi ständigt får försvara. Och på många områden har vi tagit ett steg tillbaka.
Jag kommer aldrig att acceptera att bli en som bara förvaltar eller försvarar det som är vår rätt och det som våra förfäder kämpade för. Jag vill utveckla våra kollektivavtal och ta steg framåt. Jag vill att vi ska få ännu bättre villkor.
Det är detta som kravet om huvudentreprenörsansvar handlar om. Jag vill att våra kollektivavtal ska gälla för alla på byggarbetsplatsen. Inget företag ska kunna konkurrera med lägre löner eller sämre villkor. Istället ska vi utveckla och förbättra villkoren. Då behövs ett huvudentreprenörsansvar. Om vi får ett sådant ansvar så tar vi ett steg framåt istället för ett steg bakåt.
Jag har hört så många som sagt att det inte går att införa ett huvudentreprenörsansvar. Man påstår att det strider mot lagar, det kommer inte att funka i praktiken och det ska inte regleras i kollektivavtal.
Jag är, som sagt, trött på att man bara ser problem. Hade fackföreningsrörelsen resonerat så i begynnelsen så hade vi inte kommit någonstans. Vi måste se möjligheterna. Allt går att lösa bara man vill och bara om vi jobbar ihop och ser vår gemensamma kraft.
Nu är det dags att åter stå upp och ta strid för det vi tror på! Nu tar vi ett steg framåt och kom ihåg att vi är starka, stolta och trygga. Jag vet att vi också har svenska folkets stöd. Vi ses på barrikaderna!
Johans tackling!
Tyvärr har många av våra politiska partier också börjat be om ursäkt och glömt sin historia. Varför ska det vara så svårt att stå upp för våra kollektivavtal? Det är bara att bestämma sig!