Den svenska modellen måste återupprättas
Detta är årets sista krönika och snart är det dags för lite ledighet med nära och kära. Det har varit ett intensivt år och ibland kan det vara bra att se bakåt på allt man gjort.
Det finns anledning för oss i Byggnads att vara stolta. Vi har flyttat fram positionerna. Vi har tagit ställning. Istället för att fega ut och använda det blöta fingret, har vi vågat stå upp för det som är rätt och riktigt.
Det hade aldrig gått utan alla er byggnadsarbetare runt om i landet. Utan enighet och solidaritet så klara vi ingenting. Det är genom att stå upp för varandra som vi får styrka och kan flytta fram positionerna. Så ett stort tack till er alla för stöd och kämparglöd.
Om man – som sagt – tittar bakåt på året som gått så är det väl avtalsrörelsen som sticker ut. Det blev en hård avtalsrörelse och vi var nära en konflikt på byggavtalet. Förutom lönekrav, så drev vi också frågan om införandet av ett huvudentreprenörsansvar i avtalet.
Vi som är i byggbranchen vet att vi måste få ordning och reda. Idag är det låglönekonkurrens, underentreprenörer struntar i att följa våra avtal och på många håll är arbetsmiljön under all kritik. Det är därför som frågan om att införa ett huvudentreprenörsansvar är så viktig. Det är ett bra sätt att komma tillrätta med många av de problem som idag äventyrar byggsektorns framtid.
Vi har också stort folkligt stöd för våra krav. En Sifo-undersökning visar att förslaget om ett huvudentreprenörsansvar stöds av 80 % av svenska folket och över 50 % av de små och medelstora byggföretagen stödjer oss. Det känns skönt att ha detta i ryggen - det visar att vi är helt rätt ute i denna fråga.
I februari kommer arbetsgruppen med förslag på hur ett ansvar ska kunna skrivas in i avtalet. Våra representanter gör ett bra jobb i gruppen och jag ser mycket fram emot deras förslag.
Även om vi har stora och viktiga frågor här hemma så finns det en omvärld som berör oss. Under hösten var jag nere i Qatar och fick på plats upplever hur byggnadsarbetare blir utnyttjade som slavar och hur många som dör på grund av dålig arbetsmiljö.
Det är stor skam att FIFA säger att sport och politik inte hör ihop. Alla vi föräldrar som stått vid sidan av planen och hejat på våra barn vet att det vi vill föra vidare till våra ungdomar är rent spel och att visa varandra respekt. Det handlar om mänskliga rättigheter och facklig solidaritet.
Nästa år är det både vinter-OS och VM i ishockey och fotboll. Då finns det också många tillfällen att visa under vilka dåliga förhållanden som de olika idrottsarenorna har byggts. Ingen ska behöva dö för att vi ska få kolla på idrott. Ingen.
Nästa år i juni har Byggnads kongress. Då ska vi tillsammans fatta många viktiga beslut och staka ut framtiden för Byggnads och vår fackliga verksamhet. I maj är det val till EU-parlamentet och i september är det riksdagsval. Som ni ser så är det ett viktigt år vi har framför oss. Ska vi få en framtid som är bra för oss byggnadsarbetare gäller det att vi är med och påverkar besluten.
Jag ser fram emot både kongress och valrörelse. Vi behöver all krafter och jag hoppas att vi ses, både i talarstolen och på barrikaderna. Nu håller vi ihop och visar att vi är starka, stolta och trygga!
Avslutningsvis. Nu har både FN och Europarådet konstaterat att vi har haft rätt hela tiden i Lavalfrågan. Vi får rätt i instans efter instans och nu är det en fråga för våra politiska partier.
Vid inträdet i EU blev vi lovade att våra kollektivavtal och svenska modell skulle lämnas orörd. Så blev det inte. Nu förväntar sig Sveriges byggnadsarbetare och löntagare i stort att det tas politiska initiativ. Lavallagen måste skrotas och den svenska modellen måste återupprättas!