Vi håller på att förlora den yngre generationen

Vad kan vara viktigare än våra barn och ungdomar? Vi får vara här på jorden en tid och efter oss kommer våra barn som ska ta över och bygga vidare. Generation efter generation. Det innebär också att vi som är mitt i livet, och har jobb och uppdrag i samhället, samtidigt har ett väldigt stort ansvar att visa respekt för kommande generationer.

Tyvärr tycker jag att vi håller på att förlora den yngre generationen. Det kontrakt som borde binda oss samman håller sakta men säkert på att gå itu. Jag tycker att vi helt enkelt sviker en hel ungdomsgeneration. Det är skamligt och farligt. För vad händer när unga människor känner sig svikna och tycker att de inte hör till samhället?

Där nyliberala högerdebattörer ser stenkastande ungdomar som brottslingar, ser jag en människa som ropar på hjälp. När man bränner bilar och förstör byggnader så visar man att man känner sig utanför och inte orkar bry sig. Det är klart att man inte kan försvara de brott som begås, men man kan välja att förstå och se bakgrunden. Det är bara då som vi kan komma tillrätta med problemen. Det är vi skyldiga de ungdomar som ropar, se mig!

Vilken verklighet lever våra ungdomar i idag? I Sverige har vi en av Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Det innebär många av våra unga tjejer och killar aldrig får chansen att komma in i arbetets gemenskap och de får aldrig känna sig behövda. Jag är övertygad om att de allra flesta vill vara med och bidra, bara de får chansen.

Vi kan också se att skolresultaten i många av våra fattiga förorter ligger väldigt lågt och rapporter visar att klyftorna ökar mellan rika och fattiga områden. Man får varken jobb eller tillräckligt med kunskap. Hur kan vi tillåta detta ske i ett av världens rikaste länder?

Eftersom man inte har något jobb så får man inte ta bostadslån eller hyra lägenhet vilket innebär att många av våra ungdomar får bo hemma tills dom är nära 30 år. De får inte chansen att bli vuxna och bilda sin egen familj och känna ansvar i sitt liv. Föräldrarna får i sin tur ställa upp och ta det ansvar som samhället inte lyckas med. Är det så vi vill ha det?

Lyfter man blicken och ser ut över Europa så visar det sig att ungdomsarbetslösheten ligger på över 50 % i Grekland och Spanien. Över hälften av ungdomarna saknar jobb! Med tanke på Europas mörka historia borde det vara första prioritet att förhindra massarbetslöshet och skapa tillväxt och nya jobb.

Det gör mig både ledsen och rädd när jag ser hur vi offrar våra ungdomar och vår framtid, både i Sverige och i Europa. Jag är förvånad hur detta kan fortgå. För mig är det helt uppenbart att marknaden inte kan lösa problemet, det är marknaden som är problemet.

Våra politiker i Europa har bara en lösning och det är att skära ner på välfärden och försämra för löntagarna. I Sverige har vi lagt ut skola, vård och omsorg på privata händer utan att vi bryr oss om konsekvenserna. Vi har en regering som tycker det är viktigare med stora skattesänkningar istället för att få våra ungdomar i jobb.

Jag vill kunna se våra barn och unga i ögonen utan att skämmas. Jag vill inte att de en dag ska fråga mig, varför gjorde ni inget? Det är därför jag vill se en politik för alla generationer. En politik som sätter solidariteten främst. Jag vill att vi åter sträcker ut armen till vår kommande generation, knyter våra händer och håller ihop.

Johans tackling!

För någon vecka sedan marscherade vi till Rosenbad för att få träffa Fredrik Reinfeldt. Vi ville ha en ursäkt, våra pengar tillbaka och ett löfte om att slänga Lavallagen i papperskorgen. Vår statsminister var för feg och mötte aldrig upp oss. Men vi ger oss inte. Att kämpa för allas lika värde kan aldrig vara fel.