I Sverige ska svenska kollektivavtal gälla

För några veckor sedan kom en utredning med förslag om förändringar i Lavallagen. Några förslag är bra och några är helt oacceptabla. Men att vi överhuvudtaget måste tillsätta utredningar för att sopa upp spillrorna av den svenska modellen är ett nederlag. Lavallagen borde aldrig ha skrivits och våra kollektivavtal borde aldrig få vara hotade.

Jag kan inte vara mer tydlig. Alla är välkomna att arbeta i Sverige. Men i Sverige ska svenska kollektivavtal gälla. Detta har jag sagt så länge och så många gånger att ingen behöver tveka. Ändå fortsätter attackerna från både Sveriges Byggindustrier och Svenskt Näringsliv. De pratar om att den fria rörligheten hotas. Låt oss ta deras argument på allvar och analysera dess hållbarhet.

Med den fria rörligheten tycks dom mena att människor och kapital ska kunna röra sig helt fritt över gränserna. Men en sådan fri rörlighet finns inte och har aldrig funnits. För om det fanns så skulle vi inte ha några gränser, tullar eller regler om skatter. Vi skulle inte ha förbud mot farliga ämnen. Det skulle vara tillåtet att sälja sin vara eller tjänst helt fritt i vilket land som helst. Så vill ingen ha det, inte heller arbetsgivarna. Det finns således ingen helt fri marknad eller rörlighet.

Det är därför vi fattar beslut om att begränsa marknadens skadliga verkningar. Ett av dessa beslut är att parterna på arbetsmarknaden sluter kollektivavtal och i dessa gör upp om de villkor som ska gälla på arbetsmarknaden. På så sätt har vi tex regler om lön, arbetstid, arbetsmiljö och anställningsskydd.

På så sätt får vi också en arbetsmarknad där det är ordning och reda, det finns skydd för löntagarna och där vi får konkurrens på lika villkor. Detta har också varit väldigt framgångsrikt för det svenska näringslivet. Vi har få konflikter och ansvarfulla fackföreningar med lönekrav som ekonomin tål.

Vi vet också att i länder med sämre villkor och svagare fackföreningar är det fler konflikter, sämre arbetsmiljö och sämre kvalitet i det som byggs. Detta är det ingen som tjänar på, allra minst vårt näringsliv. Och förutom detta finns också en allvarlig politisk dimension.

Om vi skulle ställa löntagare mot varandra, i konkurrens om löner och jobb, så riskerar vi att få ett samhälle utan trygghet och med stora motsättningar. Många skulle bli rädda, se till sina egna villkor och beskylla andra grupper av människor för att de tar deras jobb. Denna rädsla kommer omedelbart att fångas upp av helt andra, mörka krafter som vill något annat än att ha ett öppet samhälle. Då riskerar vi verkligen att få stängda gränser och mycket mindre av rörlighet.

Så istället för att skrika högt och bara slänga ur sig färdiga argument om fri rörlighet så borde arbetsgivarna tänka ännu en gång. Det borde finnas enighet om de stora fördelarna med den svenska modellen och våra kollektivavtal. Och till detta finns, som sagt, en moralisk och politisk dimension som också är arbetsgivarnas ansvar.

Det är dags för Svenskt Näringsliv och Sveriges Byggindustrier att tona ner sin retorik och ta ansvar för en arbetsmarknad med ordning och reda där konkurrensen sker på lika villkor och under ordnade former. Jag vet att många företagare delar min syn och här borde inte finnas någon motsättning.

Johan lyfter på hatten

Nu har 1000 av de byggnadsarbetare som bygger fotbollsarenorna i Qatar blivit medlemmar i facket. Detta tack vare internationellt fackligt arbete. Vår solidaritet stannar inte vid gränsen.