Om inte dom lyssnar på mig, varför ska jag bry mig
Snart kan vi lägga ännu ett år bakom oss och förhoppningsvis också få lite tid med familjen över helgerna. Ett år går fort. Men när man tänker tillbaka så hinner det faktiskt hända en hel del under tolv månader. Både privat och i samhället.
Det som jag tar med mig från samhällsdebatten det gångna året är att många plötsligt har förstått den oro och det främlingskap som många känner inför det som sker, både i Sverige och vår omvärld. Plötsligt har det gått upp ett ljus för våra politiker och andra debattörer att allt inte kan bestämmas i Stockholm eller i EU. När människor känner att dom bara är en bricka i ett politiskt spel eller att allt bara handlar om pengar så vänder man ryggen åt etablissemanget. Om inte dom lyssnar på mig varför ska jag bry mig.
När demokratin tar flera steg tillbaka lämnas fältet öppet för rädslor. Kommer mina barn att hamna i en fungerande skola? Kommer polisen om jag behöver hjälp? Finns det tillräckligt med pengar till sjukvård och omsorg? Har vi verkligen råd med all välfärd? Hur blir det med mitt jobb i framtiden? Helt rimliga frågor som kräver svar. Svar av politiken.
Det finns en längtan om att politiken och våra politiker vågar kliva fram och visa lite mod. Allt handlar inte om att vara bäst på att hantera statens budget. Allt handlar inte om att ha ett blött finger och känna efter vad alla väljargrupper vill ha. Det måste också finnas lite ideologi och en vision om vad man vill ha för framtid.
Jag tror att man också måste stå upp för allt det som vi tillsammans har byggt upp. En arbetsmarknad med ordning och reda. En skola där alla barn får samma chans. En bostad som våra ungdomar har råd att flytta till. Helt enkelt klassisk politik som inger hopp.
Men man måste också möta den oro som kommer med globaliseringen. Många känner att marknaden och marknadens aktörer är en kraft som står utanför demokratisk kontroll. Resultatet kan vi se – en alltmer ojämlik värld där ett fåtal äger och bestämmer på bekostnad av oss andra. Det skapar en känsla av att var och en får klara sig själv. Mycket till den som redan har.
Så om jag får önska något – det är ju ändå snart jul – så är det en politik som tar människors oro på allvar och som vågar stå upp för den svenska modellen, med allt vad det innebär. Jag vill också se politiker som vågar sticka ut och som kan visa på att det faktiskt finns ideologiska skillnader mellan partierna. En rejäl debatt om vilken framtid vi vill skapa vore uppfriskande – istället för politiskt käbbel som ingen orkar lyssna på.
Privat har jag hunnit få fler barnbarn. Det är få saker som kan slå känslan av att se ett barn som tar sina första steg i livet – det ger perspektiv. För mig handlar julen mycket om att få tid att umgås. Jag ser fram emot några lediga dagar innan det är dags att fortsätta arbetet i byggnadsarbetarnas tjänst.
Jag hoppas att även du som läser detta får möjlighet att ha lite ledigt och ladda batterierna. Det är du värd. Kanske hägrar en god bok eller varför inte ett vinterbad. Hur som helst så vill jag passa på att önska er alla en riktigt god jul och gott nytt år.
Johan lyfter på hatten
Du har väl sett vår kampanj – vi är händerna som bygger Sverige? Det är en hyllning till alla er byggnadsarbetare som varje morgon går upp och bygger vårt samhälle. Det är tack vare er som vi har någonstans att bo och arbeta.