Vi behöver fler som har facklig kunskap

Vi har alla tagit del av socialdemokraternas låga opinionssiffror. Partiet är i kris och det verkar inte finns någon som kan förklara varför. Det är mest bortförklaringar och en känsla av att bara vi sitter i regeringsställning så är allt bra.

Det finns en historisk förklaring till varför det ser ut som det gör idag. Socialdemokratin bildades av fackföreningsrörelsen och hade sin styrka i att kunna kritisera kapitalismens avigsidor och samtidigt, genom politiska demokratiska beslut, bygga upp ett välfärdssamhälle som kompenserade för kapitalismens brister. Regerandet var aldrig en målsättning i sig – det var ett medel.

Sakta men säkert har socialdemokraterna släppt sitt kritiska förhållningssätt till kapitalismen och blivit en administratör av ett välfärdssamhälle.

Vad socialdemokraterna behöver är människor som kan och vill prata ideologi. Vi behöver fler som har facklig kunskap och erfarenhet. Vi behöver inte experter som vet allt om statistik och vilka väljargrupper vi för tillfället måste göra nöjda för att vinna nästa val. Vi behöver inte fler som kan varje lärobok från Handelshögskolan utantill och som blivit bäst på att driva nyliberal ekonomisk politik.

Om det bara handlar om att administrera och driva liberal ekonomisk politik så är väl de borgerliga partierna lika bra eller kanske bättre?

Vi har massor av utmaningar att ta tag i och det borde vara en fröjd för varje politiskt intresserad att få gripa sig an framtiden. Vi borde känna glädje istället för att vara stukade.

Först och främst så bör arbetarrörelsen ställa sig frågan om alla de beslut vi har fattat sedan 1990-talet verkligen har varit de bästa hela vägen ut. Det har varit rätt att avreglera och marknadsanpassa delar av statlig och kommunal verksamhet. Men det finns områden som till exempel skolan och äldreomsorgen där det gått alldeles för långt.

Arbetarrörelsen borde tillsätta en grupp som får i uppdrag att se över samhällets utveckling sedan 80-/90-talet och se om vi behöver gå tillbaka till demokratisk styrning av vissa välfärdsområden. För kom ihåg – att välja kollektiva lösningar är också ett val i valfrihetens namn.

Inom ett område, som ligger mig varmt om hjärtat, bostadsbyggande måste vi komma till skott snarast. Det duger inte att utreda och ändra några regler i plan- och bygglagen. Här måste till både politisk vilja och pengar.

Och på tal om pengar så måste vi också få en ekonomisk politik som inte handlar om tomma lador eller krona för krona. Vi kan inte låta våra politiska ambitioner styras av rädslor ärvda från 90-talet. Om nyliberalismens sätt att se på statens storlek och politikens möjligheter ska bestämma vår framtid – ja då är vi farligt ute.

När det gäller klimatfrågorna så borde dessa politiseras mycket mer. Istället för att bara hitta lösningar inom marknadens ram kan klimatfrågorna ligga som grund för ett kritiskt förhållningssätt bärande på insikten att marknaden inte är lösningen på allt.

För det är så att kapitalismens och marknadens bästa vänner är de som vågar vara kritiska och dess dödgrävare är de nyliberala nickedockorna.

Johan lyfter på hatten

Ökat byggande och nyanställningar. Så ser byggföretagens förväntningar ut enligt Konjunkturinstitutet. Vi byggnadsarbetare är beredda att börja bygga! Vad väntar vi på?