En dyrköpt seger för (S)

Efter månader av förhandlingar har Sverige fått en (S)-ledd regering. Den politiska grunden är överenskommelsen som finns mellan S, MP, L och C. Jag kan snabbt konstatera att Socialdemokraterna har fått betala ett högt politiskt pris för att komma i regeringsställning.

Många tycker att det är bra att Socialdemokraterna tar ett steg mot mitten. Det tycker inte jag. Inte om det innebär angrepp på den svenska modellen, införande av marknadshyror och ökad ojämlikhet. Då är det inget annat än nyliberal politik, där Sveriges löntagare är de stora förlorarna. Det är inte den politik jag slogs för i valrörelsen.

Vilja att förändra

Det sägs också att överenskommelsen är att ta ansvar för landet. Men vad innebär det? Det är klart att om man med politik menar att man till vilket pris som helst ska ha makten och regera, då väger nog ideologi ganska lätt. Men för mig är politik ett sätt att se på samhället, en vilja att förändra det som är fel.

Annars blir politik bara en funktion som besätter politiska poster och administrerar ett bestående system. Om de grundläggande värderingarna är lättsålda är det ingen större skillnad mellan de politiska partierna. Och då är vi ute på en farlig väg. Man kan tycka vad man vill om blockpolitik. Men om det är ett uttryck för grundläggande ideologiska skillnader är det väl inget man ska försöka gömma undan?

Ökade klassklyftor

Den stora drivkraften, sägs det,har varit att stänga ute högernationalistiska krafter från inflytande. Det kan jag ha respekt för. Men frågan är om man verkligen har nått sitt syfte? Min analys är annorlunda.

Vi har idag en situation där demokratin har fått stå tillbaka för ökad makt till marknaden och kapital. Resultatet är tydligt och märks dels genom ökade klassklyftor, dels genom att människor känner ett ökat främlingskap.

Det är klart att dessa stora förändringar märks och får många att känna oro. Vi har ett samhälle som gått från solidaritet till att var och en får klara sig själv. Vi har ett samhälle där kollektiva lösningar ses som något fult och gammalmodigt. Det här märker och känner vanligt folk. Att hjulen snurrar fortare och att man är lämnad mycket åt sitt eget öde. Då gror rädsla, främlingsfientlighet och populism.

Ger man då mer av samma politik finns stor risk att man istället göder de krafter man vill hindra från inflytande.

Vilka är alternativen, kanske någon undrar. Det finns flera, men de har aldrig varit uppe för diskussion. Det kan visa sig att överenskommelsen blir en dyrköpt ”seger” som kostar mer än den smakar.