Vi har inte råd att vänta

Förra året dog 14 byggnadsarbetare på jobbet och det nya året börjar mörkt med flera döda. Dödssiffrorna går upp och det gör även siffrorna för arbetsplatsolyckor. Vi ska inte heller glömma alla de som drabbas av sjukdomar som ger sig tillkänna senare i livet. Inom bygg är det vanligare med dammrelaterade sjukdomar än många tror. Speciellt utsatta är de som bearbetar, river, bilar i betongprodukter eller betong där det uppstår rök. För att inte tala om de skador som uppkommer på grund av asbestanvändning. Visste du att hundratals varje år dör av cancer som beror på exponering av asbest under arbetet?

Så den samlade bilden är att vi idag står inför stora arbetsmiljömässiga problem och utmaningar. Och, som sagt, statistiken talar sitt tydliga språk, det håller på att bli värre. Mitt budskap är tydligt, något kraftfullt måste göras, och det nu! Jag har i flera sammanhang ställt krav på en haverikommission som får i uppgift att ta ett samlat grepp. Det är inte så att jag vill ha mer utredningar eller byråkrati. Men idag är det ingen som tar ett helhetsgrepp. Vi har inte råd att vänta. Jag vill inte höra om en enda byggnadsarbetare till som fått sätta livet till på jobbet.

Arbetsgivarnas ansvar

Det handlar om flera olika delar som måste ses över och rättas till. Först och främst så måste arbetsgivarna ta sitt ansvar och ständigt arbeta med arbetsmiljön och där spelar skyddsombuden en viktig roll. Ibland hör man att var och en är sitt eget skyddsombud. Det är klart att alla ska se till att regler följs, men det yttersta ansvaret ligger alltid på arbetsgivarna. Om detta får det inte råda någon oklarhet.

Vi måste också få ytterligare resurser till arbetsmiljöverket så att de kan genomföra sina inspektioner. Vi vet av erfarenhet att uteblivna inspektioner leder till sämre arbetsmiljö. Till detta kommer att vi måste få en arbetsmiljölagstiftning värd namnet. Idag är det alldeles för många fall som läggs ner av åklagaren och alldeles för få som får ta ansvar och blir fällda i domstol.

Ta till exempel broraset i Ludvika 2017 där tolv byggnadsarbetare skadades. I det fallet beslutade åklagaren att inte väcka åtal för att det inte går att komma fram till vem som är ansvarig rent straffrättsligt. Det är under all kritik att arbetsgivarna kan komma undan med uppenbart slarv och inte behöver ta ansvar.

Bara nollvision som duger

I mars ska jag träffa arbetsmarknadsminister Ylva Johansson för att prata om arbetsmiljöfrågorna. Jag kan lova att hon kommer att få det hett om öronen. Mitt krav är glasklart – det är bara nollvision som duger. Ingen ska behöva vara med om att en nära anhörig inte kommer hem från jobbet på grund av arbetsplatsolycka. Ingen ska behöva bära den sorgen för resten av livet. Ingen.