Alla goda krafter måste inse allvaret!

Det viktigaste för att ett samhälle ska hålla ihop är att vi alla känner förtroende för våra politiker och det politiska systemet. Helt enkelt att man tycker att demokratin fungerar och att man blir lyssnad på. Om människor känner att detta inte är fallet är vi väldigt illa ute.

Det är därför jag blir oroad av den undersökning som Levande Historia presenterade för några veckor sedan. Undersökningen visar att 6 av 10 anser att demokratin har försvagats. Den visar också att 56 procent känner att de är lite eller inte alls delaktiga i samhället. Det finns också en markant skillnad mellan land och stad där tilltron till samhället är lägre på landsbygden.

Det här är oerhört oroväckande. Jag har sagt det förr, men måste säga det igen. Ett samhälle med ökande klyftor skapar spänningar.

Rika blir rikare och fattiga fattigare

Det här är Sverige av idag: De senaste 10–15 åren har de rikaste blivit ännu rikare och den fattigaste delen av befolkningen blivit ännu fattigare. Sedan krisen på 90-talet visar siffror från 2016 att andelen fattiga ökat från cirka 7 till cirka 14 procent och välbeställda från 3,5 till cirka 7 procent.

Från solidaritet till egoism

Det är självklart att dessa grundläggande förändringar får människor att känna oro. Vi har ett samhälle som gått från solidaritet till egoism - och till att ”var och en får klara sig själv”. Vi har ett samhälle – där solidaritet och kollektiva lösningar ses som något fult och gammalmodigt. Och detta märker och känner vanliga människor. Att hjulen snurrar allt fortare och att man är lämnad mycket åt sitt eget öde. Då gror rädsla, främlingsfientlighet och populism.

I Europa har vi också en historisk erfarenhet av hur det kan gå när auktoritära och totalitära ledare väljs av folket i demokratier. Våra demokratiska institutioner kan lätt hotas och ifrågasättas. Att man istället litar på ”den stora ledaren” som ”har alla svaren”.

Jag kanske är gammalmodig. Men jag tror fortfarande att solidaritet och ett samhälle där människor kommer till tals är bättre än nyliberala ekonomier där marknad och en tjock plånbok styr.

Nu måste alla goda krafter inse allvaret. Det går inte att fortsätta som man alltid gjort. Det tar lika lång tid att vinna tillbaka människors förtroende som det har tagit att förlora det. Vårt arbete börjar nu!