Johan Lindholm och byggnadsarbetare.

Facklig kamp tar aldrig slut

Publicerad:

Då är vi inne i augusti och semestern är över för många. Även om vardagen nu drar igång så hoppas jag att ni haft en skön sommar och kan leva på ljusa minnen av sol och bad. Själv har jag haft underbara veckor på Öland och känner mig både utvilad och full av ny energi. Ser mycket fram emot att ta tag i alla utmaningar i byggnadsarbetarnas tjänst.

När man är ledig så får man också tid att stanna upp och fundera lite. Och det är klart att man ibland själv ställer sig frågan om sina livsval och hur det blev som det blev. Alla vägar man tagit i livet var kanske inte de bästa. Men ett av de bästa val jag har gjort var att bli fackligt aktiv.

Arbetsgivarnas makt

När jag var ny på byggarbetsplatsen så märkte jag ganska snabbt att arbetsgivarna har stor makt. Både över våra kroppar och vår tid. Jag förstod tidigt att det finns en sak som väger upp arbetsgivarnas makt – och det är facklig organisering.
Tro inte för ett ögonblick att arbetsgivarnas makt är mindre idag – det är precis tvärtom. Se bara på hur man försöker runda våra kollektivavtal för att få så billig arbetskraft som möjligt. Hade vi inte haft ett starkt Byggnads så hade det sett än jävligare ut än vad det gör idag.

Så en annan tidig insikt hos mig var – inget kommer gratis. Facklig kamp tar aldrig slut. Varje generation nya byggnadsarbetare måste få veta om behovet av starka fackföreningar. Här har vi alla ett ansvar. Vi får aldrig ta det fackliga arbetet för givet. Vi måste ut på varje arbetsplats och organisera fler.

Vår styrka sätts på prov

Behovet av att vara många i Byggnads blir väldigt tydligt om man blickar framåt i höst och in på nästa år. Vi står inför ett avtalsrörelse och det är då som vår styrka sätts på prov. Om vi visar att vi inte viker ned oss och är beredda att sätta ned foten – ja då har arbetsgivarna inget annat val än att lyssna på oss. Det är så historien ser ut.

Ta exemplet från förrförra avtalsrörelsen – då arbetsgivarna attackerade våra löne-system. Man ville flytta makten från oss byggnadsarbetare – till direktörerna – så att de skulle få all makt över lönesättningen.

Vi sa ett rungande nej! Vi tog fighten och arbetsgivarna fick ge sig. Idag slipper vi
förhoppningsvis sådana attacker.

Vi måste påminna varandra att saker som löneökningar, semester, försäkringar, pensioner och inflytande inte kommer av sig självt. Det ligger många års facklig kamp bakom och det är därför jag en gång i tiden gick med och blev aktiv i Byggnads. Idag är jag stolt förbundsordförande – men jag glömmer aldrig mitt ursprung. Aldrig.

Uppdaterad:
Kategorier: