Byggnads Väst

Patrik Torneus lyfter fram vikten av att utbilda sig fackligt.

Fotograf: PETER GUSTAFSSON

Patrik vill att unga tar för sig mer

– Om vi unga slutar säga vad som är bra för framtiden, vilka skapar vår framtid då?

Det frågar sig snickaren Patrik Torneus som älskar gemenskapen i Unga Byggare.

Publicerad:

Patrik monterar kök i en skola i Öjersö i Partille kommun. Han är 28 år, har två år kvar som ung byggare och har tagit på sig rollen att slussa in yngre kollegor.

– Det bästa med Unga Byggare är gemenskapen i yrkesgruppen. Som ung är det kul att träffa andra unga byggnadsarbetare. Där kan man få koll på hur det ser ut på andra företag. "Vad tjänar du som fullbetald. 255 kronor i timmen?. Oj. Hos oss har vi 190. Varför det?". "Vi har en driven lagbas och ett skyddsombud". Så kan vi snacka, säger Patrik.

Det här får igång alla att börja prata.

– Plötsligt lär vi av varandra och det är folkbildning i sitt esse. Det är det bästa sättet att organisera människor. Alla börjar tänka och fundera kring varför man ska vara med i facket, säger Patrik.

Minns när han själv var tonåring

Han har lätt att relatera till hur det var att vara 19 år och inte så intresserad av fackliga frågor. Som nybliven snickare och 19 år gammal funderade Patrik själv mest på att göra en festresa eller om det var många tjejer på krogen på fredagen. Och så ville han ut och resa och se världen.

– Om någon 28-åring hade börjat prata med mig då om kampen mot kapitalismen eller andra fackliga frågor hade jag inte varit så intresserad. Om jag generaliserar utifrån mig själv tror jag att de flesta unga har andra saker i huvudet.

Samtidigt var han som ung avundsjuk på en kompis som pluggade på Chalmers.

– De hade studentfester och gjorde en massa grejer ihop. De verkade ha så trevligt och skaffade vänner för livet. Det fanns en gemenskap som jag saknade. Nu känns det som att jag är där själv.

Han blev visserligen inskriven i Byggnads på yrkesgymnasiet men hade inte en tanke på att engagera sig. När första fackavgiften kom tyckte han att det var för mycket och ville går ur. Men hans pappa fick honom att tänka ett varv till. Ändå lämnade han senare facket.

Så småningom gick han med i Byggnads igen och sedan Unga Byggare. Samma väg gick han i Socialdemokraterna. Först gick han med i partiet och sedan i SSU.

Fick precis sitt andra barn 

Vuxenlivet hann ikapp även honom.

– Det blir man ju smärtsamt medveten om ha ha.

Patrik och hans sambo har precis fått sitt andra barn.

– Man vill ju skapa en trygg miljö för familjen.

För tre år sedan gick han Påfarten som var en riktig ögonöppnare.

– Möjligheten att utbilda sig. Det är det jag verkligen vill lyfta fram som en förmån när det gäller att vara med i facket. Det finns hur många kurser som helst. Att åka med till Rönnebergas kursgård, Viskadalen eller något Folkets hus, alla borde passa på att nyttja den möjligheten att komma i väg, lyssna på föreläsningar på dagarna, kanske ta en pilsner på kvällen, byta idéer.

Själv fick han upp ögonen ordentligt första kursen.

– Det blev poff! Påfarten var ett sånt uppvaknande. Det var som Moses på berget.

Samtidigt har han förståelse för unga byggnadsarbetare som inte känner till allt vad Byggnads gjort och gör och inte är med i facket.

– Men om jag möter någon som är medveten men ändå väljer att inte vara med. Då får vi problem Det är samma sak som att de säger "Jag vet allt bra ni gör för mig och jag vill gärna ta del av det, men jag tänker inte betala för det". Alltså. Då går jag igång. Det är okamratligt. Då måste den personen ta ansvar för det.

Han tycker att Byggnads utbildningar är något av det roligaste man kan göra.

– Att få bryta vardagen och komma iväg och lära sig nya saker är mycket värt. Det är tillräckligt mycket jobb ändå. Man åker iväg halv fem varje morgon och kommer till en byssja där det luktar bränt kaffe och svett.

Har läst mycket om arbetarrörelsen

Ju djupare han dyker in i arbetarrörelsen desto större tycker han att världen blir.

– Det sinar aldrig ut, det finns hela tiden något att läsa och det bara växer. Jag har gjort en djupdykning i arbetarlitteraturen, säger Patrik.
På Byggnads utbildningar är alla deltagare en viktig del.

– De lyssnar verkligen på dig och berömmer dig när du hävdar din åsikt. Utbildningarna är en medlemsförmån som ska utnyttjas.

Det finns utbildningar för de flesta intressen. Till exempel "Praktisk ergonomi" för byggare under 30 eller "Vägen framåt" som är mer ideologisk.

– Ta med en kollega och åk iväg. Facket pröjsar. Jag vet, det kan kännas läskigt att åka till Rönneberga första gången. Men då är det min och andras uppgift att följa med och hjälpa de yngsta. Vi måste få dem att förstå att de unga är skitviktiga för oss.

De som träffat Patrik och sett honom på till exempel ett kretsmöte vet att han alltid säger vad han tycker.

– Jag har alltid stuckit ut hakan och aldrig varit rädd för att säga min åsikt. Jag är en reformistisk socialist. Ur konflikter föds nya idéer och vi måste hela tiden bryta fram nya idéer. Om vi inte gör det blir vi en konservativ rörelse.

Förutom att han är med i Ung Byggare har Patrik fackliga förtroendeuppdrag på arbetsplatsen, han är ordförande i Göteborgskretsen, pluggar på GAF och är politiskt engagerad i Socialdemokraterna.

– Jag känner att jag är med i en bred arbetarrörelse och vi alla strider för en idé som är större än en själv. Det blir ett sätt att leva. Det är nästan som en religion, fast det inte är religiöst, men det är en tro på något. Du väger det inte i pengar utan i ditt engagemang.

Känner du aldrig att det blir för mycket?

– Det kan vara mycket. Samtidigt finns det en behaglighet och ett lugn i att ha en roll i något som är större än individen. Du kämpar för arbetarklassen och så finns den här gemenskapen, säger Patrik.

För två år sedan var han med i ett av Byggnads Västs organiseringsprojekt. Då åkte han runt på arbetsplatser i regionen och pratade facket och värvade medlemmar.

– Jag träffade bland annat en ung kille i Stenungsund tror jag att det var. Han visste precis varför han var med i facket. För solidariteten, för att vi ska ha samma lön. Samma sak är det med mig. Jag kan pinpointa varför fackföreningen är viktig, varför det är viktigt att vi finns som en motpart till näringslivets agendor.

– Och om någon hade frågat vad som är viktigast för en fackföreningsrörelse hade jag återigen sagt utbildning. Att skapa en medveten medlemskår.

Han lyfter fram de strejkande arbetare som sköts i Ådalen 31 och andra förebilder inom arbetarrörelsen.

– De som strejkade i Ådalen stod nog inte där och undrade varför de var där. De vi beundrar var medvetna. Men vi måste göra det tillsammans. Vi har inte resurser att mäta oss med kapitalet, men när vi går ihop är vi starka.

Enligt Patrik handlar det om att arbetare säljer sin arbetskraft.

– Företagen vill ha den och vi vill ha den lön de betalar. Vi arbetare och arbetsgivarna är beroende av varandra och jämlikar. Att känna till det är en stor del i att vara medveten om varför fackföreningsrörelsen är viktig, säger Patrik.

Många som tar strid blir profiler

Han påpekar att en av socialdemokratins arkitekter, August Palm, en gång blev utslängd ur Tyskland och fängslad i Sverige på grund av sina radikala socialistiska idéer. Han fick också många fiender inom den tidiga socialdemokratin.

– I dag är han en ikon. Det är människor som vågar drömma om att framtiden kan vara värd att investera i som blir ihågkomna.

Patrik vill påverka, inte hoppas.

– Om vi som Byggnads inte säger till makten, oavsett vilket parti det är, hur blir det då? Ska vi hoppas att arbetsgivarna är schyssta, hoppas att de ger mig högre lön, hoppas att vi inte blir utförsäkrade om vi blir sjuka, hoppas att vi inte blir fattiga pensionärer.

Han känner hela tiden Byggnads stöd i ryggen.

– Ju fler som ställer sig bakom desto starkare blir vi. Jag kan inte stå ensam på Järntorget och gapa om vad jag vill ha. Då blir jag ju en tokpelle, men om Byggnads alla 100 000 medlemmar ställer sig bakom och kräver en schysst arbetsmiljö, bra lön, tider och andra villkor då kan vi uppnå det.

Unga och äldre kan lära av varandra

Patrik hoppas att fler unga börjar säga hur de vill att framtiden blir.

– Jag har äldre kamrater som varit engagerade tidigare och så har jag lagt fram några tankar och idéer och då har de sagt "där sa du något bra. Du har väckt kampandan i mig igen".

– På det sättet kan unga och äldre hjälpas åt. De äldre kan använda sin erfarenhet och hjälpa oss med våra idéer. Men vi måste kämpa för hur vår framtid ska se ut. Nu briljerar Byggnads med 100 000 medlemmar, men snart har vi en stor grupp som går i pension. Vad har vi kvar då? Därför måste vi nå de unga.

Han möts ofta av frågor som "varför ska vi betala så mycket i skatt? Varför ska jag betala så mycket i fackföreningsavgift?"

– Jag brukar säga, ja du har en poäng. Men vet du vad du får för det du betalar. Årliga löneökningar, arbetstidsförkortning, försäkringar... Om du inte är nyfiken och tar reda på det så blir det svårt. Det är upp till var och en att utbilda sig. Det går inte bara att lyssna på andra och lita på vad de säger.

Det fungerar bra på Per Jacobsson

Nu arbetar han på Per Jacobsson och där fungerar mycket bra när det gäller arbetsmiljö och fackliga frågor, även om det finns saker att förbättra.

Tidigare har han jobbat på Veidekke och två andra byggfirmor.

– Jag arbetade på ett företag som sedan gick i konkurs. Där var de flesta medlemmar i Byggnads, vi hade en lagbas och skyddsombud. Det fanns en solidaritet mellan oss som arbetade där. Jag lärde mig mycket om det fackliga där. Sedan började jag på ett minde företag. Där ställde de arbetare mot arbetare och det var jävligt illa, säger Patrik.

Han ser sig som internationalist och brinner även för fackföreningar i andra länder.

– Jag, Patrik, snickare, 28 år gammal, har mer gemensamt med en iransk eller fransk snickare än den svenska Wallenbergfamiljen. Det är därför vi måste enas och kämpa för arbetarnas rättigheter. Därför har jag inga fördomar om utländsk arbetskraft. Jag kan inte skita mer i var de kommer ifrån. Det handlar bara om att vi organiserar oss och slåss för en bra arbetsmiljö och bra löner för alla byggnadsarbetare.

 

PATRIK TORNEUS

Ålder: 28 år.
Familj: Sambo och två söner varav minstingen föddes i mars i år.
Bor: Torslanda i Göteborg.
Jobbar på: Per Jacobsson Bygg. Just nu bygger han ut och renoverar en skola i Öjersjö.
Uppdrag: Med i Unga Byggare. Ordförande i Göteborgskretsen. Fackligt förtroendevald på jobbet och sammankallande i MB-gruppen. Sitter med i regionfullmäktige och var kongressombud på Byggnads kongress 2018.

Uppdaterad: