Vaxholm enligt Byggnads
HOTET KOMMER INTE UTIFRÅN
Nej, tryggheten på arbetsmarknaden hotas inte av utländska arbetare som vill arbeta i Sverige. Hotet kommer från oseriösa arbetsgivare och samvetslösa underentreprenörer som låter utländska arbetare jobba för låga löner i usla arbetsmiljöer.
Därför tar Byggnads strid för kollektivavtalen, nu som alltid. Och därför tog vi striden i Vaxholm och i EG domstolen.
Kollektivavtalen är bra verktyg för oss alla. De skapar trygghet för alla löntagare, svensk som utländsk. Byggnads vill ha ordning och reda på arbetsmarknaden, inte kaos och otrygghet.
Skolbygget i Vaxholm
Vaxholms stad beslutade den 27 maj 2004 att beställa om- och tillbyggnad av Söderfjärdsskolan av L&P Baltic Bygg AB för 25,1 miljoner kronor. I entreprenadavtalet skrevs in att svenskt kollektivavtal skulle gälla för arbetena.
Personalen skulle komma från moderbolaget Laval un Partneri Ltd. (Företagen benämns fortsättningsvis ”Laval”.)
Laval började bygga under sommaren och slutade vid jul 2004. Kommunen och företaget enades den 10 februari 2005 om att avbryta entreprenadkontraktet. Laval försattes i konkurs den 24 mars 2005.
NCC kontrakterades sedan för att fullfölja bygget.
Förhandlingar om kollektivavtal för de lettiska byggarbetarna i Vaxholm
I juni 2004 inleddes förhandlingar mellan Byggnads stockholmsavdelning, Byggettan, och Laval. Eftersom det lettiska företaget inte ville vara med i Sveriges Byggindustrier sökte Byggnads istället att teckna ett hängavtal. Förhandlingarna gällde också löner.
Företaget hade haft kollektivavtal med Byggnads tidigare gällande ett annat bygge i stockholmsområdet (2002). Laval var därför väl bekant med Byggnadsavtalets regler. Förhandlingarna upplevdes därför inledningsvis som en rutinartad fortsättning på tidigare goda förhållanden mellan parterna.
Detta förändrades då de två advokaterna Anders Elmér och Martin Agell kommit in i bilden. Den 15 september 2004 bröt förhandlingarna samman.
Arbetsgivarparten presenterade ett lettiskt avtal, tecknat dagen innan, och Laval vägrade teckna erbjudet hängavtal med Byggnads.
Byggnads varslade om blockad, varefter stridsåtgärderna trädde i kraft den 2 november 2004. Elektrikerna stödde Byggnads med sympatiåtgärder. Medling ägde rum den 1 december 2004.
Byggnads och NCC tecknade, efter det att Laval dragit sig tillbaka, en löneöverenskommelse om att slutföra skolbygget.
Timlöner
109 kronor per timme var vad Laval sade sig vilja betala de anställda vid förhandlingarna.
145 kronor var Byggettans krav (dåvarande genomsnittslön för byggarbete i stockholmsområdet).
164 kronor är den timförtjänst som NCC:s byggnadsarbetare hade när bygget slutfördes.
Cirka 30-35 kronor (4 000 – 6 000 kronor per månad) blev den verkliga timförtjänsten för de lettiska byggnadsarbetarna.
Huvudfrågorna
För Byggnads gäller tvisten främst de här frågorna:
1. Ska utländsk arbetskraft arbeta på samma villkor som svensk arbetskraft vid arbete i Sverige så att vi kan undvika lönedumpning och jobbtrafficking?
2. Ska utländska företag behandlas på samma sätt som svenska företag i Sverige så att de utländska företagen inte får en konkurrensfördel bestående i lägre lönekostnader?
Förlorare
Redan innan EG-domstolens och svenska arbetsdomstolens slutliga avgörande kan några förlorare utpekas:
1. Lavals lettiska personal som lurades på en rimlig lön.
2. Laval som tog hem en order, avsåg att teckna kollektivavtal som tidigare, förleddes av advokaterna Elmér och Agell (vilka i varje fall senare finansieras av Svenskt Näringsliv och därmed Sveriges Byggindustrier) och som gick i konkurs.
3. Det lettiska facket som lurades att teckna ett lettiskt kollektivavtal som var negativt för de anställda.
Vaxholmskonflikten hamnade i Arbetsdomstolen. I en dom daterad den 22 december 2004 avslog AD arbetsgivarpartens begäran om att fackets stridsåtgärder skulle förklaras som olovliga. Inför ett slutligt avgörande beslöt en oenig arbetsdomstol att inhämta EG-domstolens utlåtande.
EG-domstolens generaladvokat, italienaren Paolo Mengozzi, offentliggjorde sitt förslag till avgörande den 23 maj 2007. Det beskrevs i nästan alla referat och kommentarer som en seger för facket.
EG-domstolens Lavaldom december 2007
I december 2007 kom EG-domstolen med sin dom i Lavalmålet. Byggnads ordförande sa då att EG-domstolens dom innebär att vi inte har rätt att tillämpa våra svenska kollektivavtal på utländska företag. Byggnads utgick därför ifrån att regeringen skulle ta initiativ så att vi kan tillämpa samma villkor på svenska och utländska företag som är verksamma i Sverige. Regeringen svarade med att tillsätta Claes Stråth som ensamutredare för den så kallade Lavalutredningen.
Lavalutredningen
I dec 2008 presenterade Clas Stråth sin Lavalutredning. Byggnads var starkt kritiska till delar av utredningens förslag eftersom de innebär att vi riskerar både lönedumpning och att människor får arbeta under undermåliga förhållanden. Vi ansåg därför att regeringen hade ett stort ansvar för att förhindra att vissa av utredningens förslag blir verklighet.
Regeringens förslag till Lavallag
Tyvärr tog inte regeringen chansen att förhindra att vissa delar av Lavalutredningens förslag ska bli verklighet. I september 2009 presenterade regeringen sitt förslag till Lavallag.
Regeringens förslag till Lavallag räcker inte hela vägen fram. Det är bra att regeringen slår fast att den svenska modellen kan gälla också i framtiden. Vår modell där fack och arbetsgivare förhandlar och gör upp om löner och arbetsvillkor ska också kunna tillämpas för utländska företag.
Men Byggnads konstaterar att allt inte är bra med regeringens förslag. Det öppnar för lönedumpning. Det innehåller heller ingen garanti för likabehandling mellan lönetagarna. Till exempel behöver arbetsgivarna inte teckna olycksfallsförsäkring för utländska arbetare, vilket är oacceptabel enligt Byggnads.
Regeringens Lavalförslag gör det tydligt att vi själva i Sverige inte kan lösa alla de problem som EG-domstolens beslut har vållat. EG domstolens beslut i Lavalmålet är en allvarlig inskränkning av grundläggande fackliga rättigheter. Detta är ett europeiskt problem som endast kan lösas genom ändringar i EG-rätten. Därför anser vi att utstationeringsdirektivet behöver revideras i de delar som berörs av Lavaldomen. Dessutom bör Sverige driva kravet på ett socialt protokoll i EU som tydliggör balansen mellan den fria rörligheten och strejkrätten och garanterar likvärdiga villkor för arbetstagare.
Arbetsdomstolens avgörande av Lavalmålet
Den 2 december 2009 kommer AD med sitt slutgiltiga avgörande i arbetsdomstolen. Den fråga som återstår för AD att ta ställning till är om Byggnads och Elektrikerförbundet ska dömas till skadestånd för konfliktåtgärderna under Vaxholmskonflikten.
Oavsett om AD dömer Byggnads och Elektrikerförbundet till skadestånd eller ej är Lavalmålet en motgång för Europas löntagare.
EG-domstolen tog sig friheten att tolka och döma ut svensk arbetsrätt. Man tog sig också friheten att omtolka EU-lagstiftarnas intentioner med utstationeringsdirektivet.
De kollektivavtal vi idag har gör ingen skillnad på svenska och utländska arbetstagare. Vi vill ha bra villkor för alla som jobbar i Sverige, oavsett om de kommer från Ronneby, Rotterdam eller Riga. Vi vill också ha bra villkor för seriösa företag så att de inte konkurreras ut av oseriösa.
När regeringen nu lagt fram ett lagförslag med kryphål, är det att godta illojal konkurrens, dumpade löner och arbetsvillkor. Vägen ligger öppen för lönedumpning, inte bara i Sverige, utan i hela Europa. Detta är fullständigt oacceptabelt.
Därför föreslår Byggnads tre åtgärder:
1. Se till att inte offentlig upphandling bidrar till fusk och lönedumpning. Stärk möjligheten för upphandlare att ställa krav på kollektivavtalsenliga villkor och att säga nej till orimligt låga anbud.
2. Driv kravet på ett socialt protokoll i EU som klargör balansen mellan den fria rörligheten och strejkrätten och garanterar likvärdiga villkor för arbetstagare.
3. Arbeta aktivt i EU för att i relevanta direktiv, såsom utstationeringsdirektivet och upphandlingsdirektivet, stärka samhället och fackets möjligheter att skydda arbetstagarnas villkor.
Oavsett hur AD beslutar i skadeståndsfrågan, tydliggör regeringens lagförslag vilken motgång Lavalmålet är för Europas löntagare. Därför måste kampen fortsätta, både här i Sverige och inom EU.