Debattartikel om Laval
I december 2007 kom EG-domstolen med sitt utslag i Laval-/Vaxholmsmålet. Bakgrunden är att Det Svenska Byggnadsarbetarförbundet (Byggnads) tog kampen för de lettiska byggarbetarna som fick arbeta för löner långt under de kollektivavtal som gäller i den svenska byggbranschen. Vi valde att strida för att förhindra lönedumpning och vi valde att strida för våra lettiska vänners rätt att komma till Sverige och arbeta på lika villkor. I två debattartiklar i Klasskampen (2 april och 5 maj) ondgör sig Jonas Bals över Byggnads kamp för de utländska byggnadsarbetarna i Vaxholm, utanför Stockholm. Jonas Bals uttrycker en rad felaktigheter, dels om själva konflikten, dels om själva sakfrågan – effekterna av EG-domstolens dom i Lavalmålet.
Jag har vid ett flertal tillfällen bett om ursäkt för att det under konflikten i Vaxholm förekom känslouttryck som ”Go home”. Det gör jag gärna igen, men jag tänker inte be om ursäkt för den kamp Byggnads bedrev för att de utländska byggnadsarbetarna i Sverige, som Jonas Bals säger sig företäda i Norge, skulle få samma vilkor som sina svenska kollegor.
I Sverige arbetar många av våra utländska kollegor under slavliknande förhållanden. De saknar ofta det allra mest grundläggande arbetsskyddet, får inte ut sina löner, bor i utdömda lokaler och hotas av sina arbetsgivare om de talar med facket eller med svenska myndigheter. Detta är inget annat än utnyttjande av människor som kommer till Sverige för att hitta sin försörjning. Jag vill kalla det jobbtrafficking och likställa det med annan människohandel.
Jonas Bals, det är detta som Vaxholmsfallet handlar om. EG-domstolen tog sig friheten att tolka och döma ut svensk arbetsrätt. Som det är nu har vi en situation där svenska kollektivavtal inte gäller för utländska företag på svensk arbetsmarknad och att domstolen har öppnat upp för lönedumpning, inte bara i Sverige, utan i hela Europa. Detta är fullständigt oacceptabelt. Vi kan inte ha en situation där utländsk arbetskraft riskerar att bli utnyttjad.
Jag vill gärna ge en kort historisk återblick om vad som hände i Vaxholm. Företaget Laval un Partneri Ltd hade haft kollektivavtal med Byggnads tidigare gällande ett annat bygge i stockholmsområdet (2002). Laval var därför väl bekant med byggnadsavtalets regler. Förhandlingarna upplevdes därför inledningsvis som en rutinartad fortsättning på tidigare goda förhållanden mellan parterna. Detta förändrades då de två advokaterna Anders Elmér och Martin Agell från Svenskt Näringsliv kom in i bilden och den 15 september 2004 bröt förhandlingarna samman.
Arbetsgivarparten presenterade ett lettiskt avtal, tecknat dagen innan, och Laval vägrade teckna erbjudet hängavtal med Byggnads.
109 kronor per timme var vad Laval sade sig vilja betala de anställda vid förhandlingarna. 145 kronor var Byggettans krav (dåvarande genomsnittslön för byggarbete i stockholmsområdet). 164 kronor är den timförtjänst som NCC:s byggnadsarbetare hade när bygget slutfördes. Cirka 30-35 kronor (4 000 – 6 000 kronor per månad) blev den verkliga timförtjänsten för de lettiska byggnadsarbetarna.
För Byggnads gäller kampen främst om våra utländska kollegor ska arbeta på samma villkor som svensk arbetskraft vid arbete i Sverige så att vi kan undvika lönedumpning och jobbtrafficking? Ska utländska företag behandlas på samma sätt som svenska företag i Sverige så att de utländska företagen inte får en konkurrensfördel bestående i lägre lönekostnader? På dessa frågor svarar Byggnads ett entydigt ja.
Redan nu innan den svenska Arbetsdomstolens slutliga avgörande kan några förlorare utpekas:
1. Lavals lettiska personal som lurades på en rimlig lön.
2. Laval som tog hem en order, avsåg att teckna kollektivavtal som tidigare, förleddes av advokaterna Elmér och Agell (vilka i varje fall senare finansieras av Svenskt Näringsliv och därmed Sveriges Byggindustrier) och som gick i konkurs.
3. Det lettiska facket som lurades att teckna ett lettiskt kollektivavtal som var negativt för de anställda.
Nu måste alla goda krafter förenas, både i Sverige, inom EU och i Norige, för att göra allt som behövs för att eliminera konsekvenserna av EG-domarna. Vi kan inte acceptera att marknaden och den fria rörligheten har större tyngd än grundläggande rättigheter för Sveriges, Noriges och Europas löntagare. Vi kan inte vänta och stillatigande se på vad som händer. Det är nödvändigt att agera nu, på alla nivåer och på alla sätt. Vi måste tydligt markera att på den svenska arbetsmarknaden ska svenska kollektivavtal gälla och lönedumpning förhindras.
Hans Tilly, ordförande i Byggnads