Johan Lindholm

”Ska tjänstemän i Bryssel börja förhandla våra löner”

Publicerad:

Jag har tagit upp det tidigare, men nu behöver det sägas igen. Och det rör EU:s förslag om lagstiftning av minimilöner. Frågan ska snart avgöras, och det är tondövt kan jag lova. EU-byråkraterna fortsätter att driva frågan – mot bättre vetande. Går det igenom innebär det att makten över lönen flyttas från svenska fack och arbetsgivare till politiken och EU:s institutioner.

Det är lätt att skriva under på tankarna bakom en gemensam europeisk minimilön. Många länder, framför allt i östra och södra Europa, har inte återhämtat sig efter pandemin och de sociala påfrestningarna är kännbara.

Men kom ihåg! Det är inte målet utan metoden som vi motsätter oss. För att stärka arbetarnas trygghet i Europa krävs regler som respekterar alla arbetsmarknadsmodeller, även den svenska där fack och arbetsgivare bestämmer lönen i kollektivavtal. EU tar ett tydligt kliv mot ökad överstatlighet på områden som vi parter sköter bäst själva.

Med lagstadgade minimilöner är risken stor att arbetsgivarna skulle hänvisa till minimilönen och inte vilja betala ett öre mer. Det kommer att innebära sänkta löner för oss alla. Dessutom skulle intresset för att gå med i facket eller arbetsgivarorganisation minska, eftersom politikerna tagit över lönebildningen. Förslaget innebär helt enkelt att hela den svenska arbetarrörelsen är hotad!

Det är vi parter, det vill säga fack och arbetsgivare, som ska förhandla fram löner – inte tjänstemän i Bryssel. Samtliga aktörer i Sverige är motståndare till minimilöner – fack och arbetsgivare, till de politiska partierna. Detta vet EU om – ändå fortsätter man att driva frågan, och tvinga på oss något vi inte vill ha. En sak är säker – detta kommer inte göra människor mer positivt inställda till EU …

Ska också sägas att förespråkarna för minimilöner många gånger pratar om den skandinaviska modellen som den optimala lösningen och många önskar sig en liknande lösning. Konstigt att de inte inser vad de håller på med.

Tyvärr så går vi inte heller i takt med vårt europeiska samarbetsorgan – Europafacket. De slår dövörat till och struntar fullkomligt i vår svenska modell och driver på för minimilöner – helt utan svenska och skandinaviska undantag. Detta gör mig riktigt arg och det är fruktansvärt tragiskt att vi är så splittrade i Europa. I tider när vi borde enas så händer detta, och det får konsekvenser. Vårt motstånd är benhårt, och vi gör allt för att våra löner fortsatt ska bestämmas i Sverige.

Uppdaterad: