”De är förbjudna att organisera sig fackligt, förbjudna att ställa krav”
I år är det fotbolls-VM. Även om Sverige inte kvalade in, så är vi nog många som kom-mer att titta och njuta av fantastisk fotboll. Vi tar det för självklart att spelet går rätt-vist till och att alla följer reglerna. Allt annat vore ju befängt. Men hur är situationen för alla som har byggt arenorna? Följer man spelreglerna när det gäller dem? Svaret är, tyvärr, ett rungande nej!
Årets fotbolls-VM spelas i Qatar. Det är en skurkstat och en absolut monarki. Under de år som gått sedan Qatar blev tilldelade VM av FIFA har 75 000 arbetare varit med och byggt arenorna. De kommer från Nepal, Indien, Egypten och de lyder under Qatars Kafalasystem.
Arbetarna är arbetsgivarens egendom
Det innebär att de är arbetsgivarens egendom. Arbets-givaren beslagtar deras pass och visum och de får inte lämna landet utan chefens tillstånd. De är förbjudna att organisera sig fackligt, förbjudna att ställa krav. De är helt enkelt slavar. Först får de betala av resan, sedan får de arbeta under livsfarliga villkor med usla löner. Hemma sitter deras fruar och barn och väntar på pengar, som ofta inte kommer.
Varje dag lyfter flygplan från Qatar med ett 20-tal arbetare som skadats så svårt att de inte kan jobba kvar. I snitt är de två som ska begravas. Varje dag! Hittills har 7 500 gästarbetare fått sätta livet till! De dör för att arbetsplatserna är osäkra. Men lika mycket för att de är utsvultna, uttorkade och uttröttade. Helt ofattbart och fullständigt oacceptabelt!
Nyss hemkommen från Qatar
Jag är, i egenskap av vice ordförande i europeiska bygg- och träfacket, nyss hemkommen från ett av mina besök i Qatar. Det handlade om att göra en sista push för att FIFA och fotbolls-VM faktiskt ska lämna något positivt efter sig. Det har varit många vackra ord, men resultatet på marken har varit i det närmaste obefintligt. Vi ska pressa FIFA och regimen i Qatar att faktiskt leverera så att något finns kvar efter att VM-cirkusen dragit vidare. Migrantarbetarna finns kvar även när den sista bollen har sparkats. Vi måste tänka långsiktigt och bygga strukturer för att värna deras rättigheter även när strålkastarljuset släckts.
Resorna till Qatar har gjort ett outplånligt intryck på mig. Mötena nattetid med migrantarbetarna är något jag kommer att bära med mig resten av livet. Vi är skyldiga dem att göra allt vi kan för att få den qatariska regimen att förbättra sina villkor. För mig är detta själva kärnan i den fackliga solidariteten. För politik och idrott hör ihop. Och det hör också ihop med det som sker i Sverige. De som utnyttjar byggnadsarbetarna i Qatar är samma krafter som utnyttjar arbetare i Sverige. Tro inget annat.