En man som står på ett tak

Kennet "Sheriffen" Söderström har sin arbetsplats på Peab Stockholms regionkontor i Ulriksdal i Solna. Från takterrassen har han utsikt över en hel radda relativt nybyggda Peabhus, från stadsradhus till stora flerfamiljshus.

Fotograf: Mats Utbult

Ingen enmansshow - utan ett lagarbete

Kennet Söderström är idag en av Peabs och Byggnads verkliga arbetsmiljöveteraner. Som skyddsombud fick han öknamnet Sheriffen av en chef - men det blev ett smeknamn. När han över 30 år senare kommer ut på Peab-arbetsplatser används det oftare än hans riktiga namn, som många inte ens känner till.

Publicerad:

Sheriffen arbetar sen början av 1990-talet med arbetsmiljö- och medbestämmandefrågor inom Peab, numer som Byggnads högste representant inom området (den officiella titeln är ”sammankallande för den centrala MB-gruppen”).

1978 trädde han in i arbetslivet, från gymnasiets bygg- och anläggningslinje, som betongarbetare. Som lärling skickades han av timmerbasen till facklig grundutbildning. Det var på den tiden lika självskrivet som utbildningarna i ritningsläsning och annat arbetsanknutet. Och när Sheriffen 1987 blev skyddsombud, började han åka på arbetsmiljökurser och kom tillbaka med förbättringsförslag: ”Nu är det här det som gäller”.

- Jag minns en chef som suckade: ”Vad har du lärt dig för fanstyg den här gången då?”.

Under 1980-talet följde han lagbasar mellan projekt hos företag som Skarne, LE Lundberg, Diös - och till slut Svenska Vägbeläggningar, som konkursade och togs över av Peab i början av 1990-talet. Sheriffen följde med, och det gjorde också uppdrag som skyddsombud och ledamot i MB-grupp. Han började jobba fackligt på halvtid från 2004, på heltid sen 2008.

Hans arbetsvecka innehåller idag stort och smått: översyn av Peabs skyddsombudsutbildning, skyddsombudsträffar med arbetsmiljöavdelningen, MB-gruppsmöten och i vardagen ständiga diskussioner med företagets arbetsmiljöexperter - och i stort sett varje dag svarar han på frågor från skyddsombud och medlemmar:

- Jag får ofta vara bollplank om hur man ska agera i en akut arbetsmiljöfråga. I morse var det en som frågade om rullarmering och ergonomi. Jag uppmanade honom att göra det till en arbetsmiljöfråga och gå tillbaka till projektets beredningsgrupp.

- Mycket har blivit avsevärt bättre, även om vi borde ha kommit längre inom vissa områden, som vibrationsskadorna. Men medvetenheten har allmänt sett blivit större och det ökar risktänkandet, säger Sheriffen.

- Fallskydd var exempelvis något som vi tjatade om förr och som fungerar hyfsat idag - mycket på grund av det blir så dyrt när det inte funkar. Pengarna styr mycket…

Förutsättningarna för arbetsmiljöarbetet har förändrats, som när Arbetsmiljöverket för fem år sen kom med sina föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA). Där lyfter man fram sådant som ohälsosam arbetsbelastning, ohälsosam arbetstidsförläggning och kränkande särbehandling (mobbning).

- Sen OSA kom har det blivit färre som går in i väggen och jag tror att arbetet med föreskrifterna har påverkat det, säger Sheriffen.

Det handlar om att tillsätta rätt resurser och bli bättre på att fördela uppgifterna i ett projekt. Och att ha koll på att alla följer reglerna om dygnsvila och övertid, även när man får de anställda emot sig.

- En del tror att de klarar allt och tar på sig för mycket, konstaterar han.

Han tror att mobbning också minskat, delvis ett resultat av Byggnads kampanj mot machokulturen.

Sheriffen är 59 år och lurar på att gå i pension redan vid 63, för att ”leva ett annat liv” i sitt paradis: mormors barndomshem vid en sjö i Närke. Med brorsan boendes på stranden på andra sidan. Och med svampplockning och jakt i skogarna runtomkring. Och fiske och växthusodling - cch renovering av hus på gården, givetvis. Han är inte alls orolig för att det ska bli svårt att fylla hans plats i arbetsmiljöarbetet.

- Jag ser inga tomma stolar i MB-gruppen, där finns andra som kommer att ta över. Och det går bra att intressera medlemmar lokalt till att bli skyddsombud och försäkringsombud. Det är särskilt roligt när vi hittar unga medlemmar som ställer upp, säger han.

- Och det jag gör är ju ingen enmanshow, utan ett lagarbete. Kan jag bidra med lite, kan andra också göra det, och tillsammans blir det bra - det är fackligt arbete!

Kennet Söderström

Ålder: 59 år
Yrke: Betongarbetare
Bor: Sundbyberg
Familj: Fru, två barn och två barnbarn
Intressen: Jakt, fiske, svampplockning, odling och renovera hus
På semestern: Släktgård i Närke
Fackligt uppdrag: Regionalt fackligt förtroendevald, ledamot i regionfullmäktige, valberedning, sekreterare i kretsstyrelse, skyddsombud, försäkringsinformatör, Peabs, MB-grupp: sammankallande och arbetsmiljöhandläggare.

Uppdaterad: