”Bedrövelse att se det vi byggt förstört”
Hans Örtengren jobbade på Oceana dagen då branden bröt ut.
– Det var en tumultartad upplevelse. Det börjar lägga sig lite grann, men just nu känner jag bedrövelse, säger han.
Den brandskadade tornet och den sotiga stålställningen där vattenrutschkanorna satt är en sorglig påminnelse om den chockartade branden på Oceana.
Det som skulle bli Lisebergs nya turistattraktion till sommaren ligger i ruiner.
Vid 8.45-rasten kommer Hans Örtengren och de andra ut från arbetsplatsen som är ett brandområde och sätter sig i byssjorna vid Volvomuseet.
– Just nu är det mest sorgligt att titta på allt vi byggt upp som är förstört, säger Hans.
Han är snickare, skyddsombud och lagbas på NCC och har jobbat på Oceana sedan oktober 2022.
Snart två månader sedan
Det var måndagen den 12 februari i år som branden bröt ut.
Arbetsledaren Patrik Gillholm omkom.
Värden för många hundra miljoner kronor förstördes i den explosionsartade branden.
Hans Örtengren jobbade nära Patrik Gillholm.
– 9.53 pratade jag med honom, säger Hans.
Strax efter det såg han rök och trodde det var ett elskåp som brann och tänkte ringa brandkåren.
10.06 fick brandkåren larmet...
Sedan gick allt snabbt.
NCC samlade personalen och checkade av alla som var inloggade på ID06.
– Vi stod kvar ute på parkeringsplatsen och tittade på branden. Det är ofattbart hur snabbt det tog sig. Och när explosionen kom blev allt mycket mer traumatiskt. Vi såg hur hela taket lyfte, berättar Hans.
Alla på plats visste att han var i tornet
När ledningen och räddningstjänsten räknat bort några personer som körts till sjukhuset för undersökning stod det ganska tidigt klart att det var en person som saknades.
De som var på plats visste vem det var och att han fanns i tornet.
– Det var hemskt att stå och titta på hur det brann och veta att han var där.
Det skulle sedan dröja fyra dygn, till fredagen den 16 februari, innan man hittade Patrik Gillholms kropp.
För Hans Örtengren tog det några timmar innan händelsen sjönk in.
– Det var först när jag kom hem. Då sa min fru ”herregud! Du kunde ju dött”. Och då började hjärnan spåna.
Hans och en kollega var ofta uppe i tornet och jobbade. Bland annat var det ett elskåp de visste att de skulle plocka ner.
– Tankarna dök ju upp att vi kunde varit där när det började brinna, säger Hans.
Alla fick krishjälp och samtal
Tornet står fortfarande kvar och påminner varje dag om det som hände.
– Det är ju många gånger jag tänkt att det kunde gått mycket värre. Men en död är alltid en för mycket.
– Vi pratar fortfarande om Patrik, säger Hans.
Alla som fanns på arbetsplatsen har fått krishjälp av NCC.
– Vi fick gå till psykologer och prata i grupper och det var inget snack, alla skulle gå dit.
– Vi har fått ett bra stöd och vi kan få fler stödsamtal om vi vill.
Hans och kollegan fick frågan om de ville byta arbetsplats.
– Men vi ville gärna stanna kvar och det har känts bra att gå här och göra det man måste. Det har varit väldigt många som frågat om hur det var och hade vi bytt arbetsplats hade vi antagligen fått ännu fler frågor.
Så nära till invigningen
De har varit på plats sedan dagen efter branden.
– Det var väldigt märkligt att se hur allt brunnit och rasat. Det mesta var klart. Det var ju bara ett par månader kvar till invigningen. Det var 30 grader varmt i badhuset, poolerna var fyllda och det var 22–23 grader i vattnet.
Efter den 12 februari brann det i takstolarna i två veckor, det låg och pyrde och flammade upp ibland. Till slut slocknade det och rivning, sanering och diverse provisoriska arbeten satte igång.
– Vi vet inte riktigt vad som ska hända ännu. Hur mycket som ska rivas eller hur det ska byggas upp. Det är ingen stress i det vi gör nu. Det som ska göras måste göras rätt. Vi måste skydda det som är helt, säger Hans.
Bassängerna och källaren har klarat sig
Stora delar av bassänghallen och källarplan med teknikcentraler har klarat sig förvånansvärt bra. Det ska nu skyddas.
– Det var mycket vatten från släckningen och poolerna i källaren. Det har vi dammsugit upp. Vi har dammfällor och fläktar, vi måste få bort allt glasfiber.
– Det är förvånade att källaren klarat sig så pass bra. Vi jobbar med att montera fläktar för att kunna hålla värmen uppe och skydda byggnaden. Men i vissa delar luktar det ännu bränd plast.
Även den tegelbyggnad som vetter mot Mölndalsvägen står intakt men har vissa rökskador. Där finns omklädningsrum, entré och restaurang.
Liseberg och NCC har fastställt en plan för rivnings- och saneringsarbetet. Nordic Crane är på plats och river och kör bort brandrester.
Vill vara med och bygga upp Oceana
Utredningen om hur branden startade är ännu inte klar. Det är många polisförhör som ska göras med alla som var där den dagen.
– Vi vet ju bara var det började och det kan vara många saker som låg bakom, säger Hans Örtengren.
När rivnings- och saneringsarbetet är klart ska allt byggas upp i någon form.
– Det är självklart att man vill vara kvar och bygga upp Oceana. Jag har ju sagt till barn och barnbarn att jag är här och bygger och nära och kära har sett fram emot att få komma hit och åka i vattenrutschkanorna, säger Hans.
Har jobbat på samma företag sedan 1981
Han är skyddsombud och lagbas på NCC och har jobbat på Oceana sedan oktober 2022.
– Jag har jobbat på NCC sedan jag blev lärling 1981.
Först hette de JCC och efter en sammanslagning med ABV blev det NCC 1988.
– Jag har haft chansen att byta företag, men jag har aldrig tyckt att gräset är grönare på andra sidan.
PETER GUSTAFSSON