Varför ska vissa arbetare ha det sämre än andra?

Vi är tillbaka på ruta ett. Hela idén med fackföreningsrörelsen är att förhindra att arbetare ställs mot arbetare, där vi konkurrerar med lägre löner. Tyvärr har kampen gått bakåt.

Arbetsgivare använder våra öppna gränser till att utnyttja människor. Vi får en spiral nedåt och ett samhälle där rädslan ökar och solidariteten slits itu. Skrämmande.

Det finns flera exempel på hur internationella företag spelar ut löntagare mot varandra. Ta till exempel Ryanair - som hyr in personal till hutlöst dåliga löner och villkor. Eller Norwegian som hyr personal från Thailand för deras låga löners skull.

På den svenska arbetsmarknaden har vi massor av exempel på hur människor från olika länder utnyttjas. Det kan vara inom byggsektorn, åkeribranschen, restaurangbranschen eller bärplockare.

Lika skrämmande är att synsättet om att det är okej med låglönekonkurrens verkar ha blivit accepterat på många håll. Det värsta argumentet är att vi som förespråkar att våra kollektivavtal ska gälla alla, blir kallade rasister och vill stänga gränserna. Sådan argumentation gör mig heligt förbannad.

Vi ska dock komma ihåg att de som använder rasistspåret ofta har en dold agenda. De struntar egentligen fullständigt i personerna som faktiskt blir utnyttjade. Det enda de är intresserade av är att få så billig arbetskraft som möjligt.

För egentligen är det ju tvärtom. Varför ska de som kommer till Sverige och arbetar ha sämre villkor än de som redan är här? Det om något är att behandla och värdera människor olika.

Jag är också övertygad om att arbetsgivarna biter sig själva i svansen när de förespråkar låglönekonkurrens. Genom starka kollektivavtal som gäller alla får vi en arbetsmarknad med trygga löntagare och sund konkurrens. Om vi raserar denna, den svenska modellen, ja då drabbas vi av fler konflikter, sämre villkor för företagen och får ett samhälle som är hårdare, kyligare där egoismen regerar. Då finns ingen vinnare.

Låt mig påminna om det fackliga löftet: Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.

Detta är lika giltigt idag. Vi måste påminna varandra om att det är grunden för vår styrka och framgång. Genom globaliseringen har marknadskrafterna fått större spelrum. Och det är samma gamla drivkraft som styr kapitalet som alltid - största möjliga vinst till varje pris.

Då gäller det att vi alla håller ihop, att vi vågar stå upp för våra kollektivavtal och tar ett steg framåt istället för bakåt. Så är det inte idag. Fackföreningsrörelsen har blivit alltför rädd, tar för mycket hänsyn och förvaltar istället för att utveckla. Vi har förlorat mycket av vårt samhällsinflytande – vem bryr sig om vad facket tycker idag?

Det är detta som huvudentreprenörsansvar i grunden handlar om. Att se till att våra avtal efterlevs och att ingen blir utnyttjad. Det är detta vi tar strid för och det är detta som facklig kamp handlar om. Nu tar vi ett steg framåt istället för bakåt. Nu håller vi ihop!