Kollektivavtal ska gälla för alla

Vi pratar ofta om arbetsmarknad. Men vad är det? Det består av två ord, arbete och marknad. Och det är precis som det låter. Det är en marknad där de flesta av oss erbjuder vår tid och kropp för att arbeta åt någon annan. Och en marknad följer också marknadens lagar där tillgång och efterfrågan styr.

Det betyder också att priset för vårt arbete kan bli hur lågt som helst. Det är därför vi har kollektivavtal och fackföreningar. Vi är ett skydd mot att löntagare inte blir utnyttjade på en marknad.

Ibland får man intrycket av att vi löntagare inte behöver oroa oss utan att marknaden är en snäll farbror som tar hand om alla på bästa sätt. Inget kan vara längre från sanningen. Det är bara att studera resultatet av globaliseringen och öppna gränser. Det är ingen hemlighet att vi har en arbetsmarknad i Sverige där grupper ställs mot varandra i en nedåtgående spiral.

Detsamma gäller runt om i hela världen. Vi kan se hur hundratusentals människor från fattiga områden söker sig till platser där jobben finns och erbjuder sina tjänster till lågt pris. Och marknaden tackar inte nej, för det är så marknaden fungerar. Om vi inte sätter upp gränser.

Och det är här, som sagts tidigare, fackföreningsrörelsen och starka kollektivavtal kommer in i bilden. Genom att löntagarna går samman och ställer krav på vettiga villkor för att arbeta så får vi en arbetsmarknad där vi inte ses som vilka utbytbara delar som helst.

Men det är lätt att glömma hur marknaden fungerar och det är väldigt lätt att hamna fel i debatten och ställa grupper mot varandra. Ta tex ungdomarna. Nu har vi en av Europas största ungdomsarbetslöshet och då kommer direkt kraven på att vi måste sänka ingångslönerna och försämra arbetsrätten. Liknande tongångar hörs i diskussionen om hur vi ska kunna erbjuda nyanlända flyktingar jobb.

Då kommer också idéer om att arbetsmarknaden utesluter vissa grupper och att trösklarna är för höga. Men det vore helt fel att låta marknaden diktera villkoren och försämra det vi tillsammans har uppnått.

Istället handlar det om att vi måste få till politiska initiativ. Alla vet att vi behöver bygga 100 000-tals nya lägenheter och upprusta miljonprogrammen. Drar våra politiker ur proppen så att vi kommer igång med byggandet kommer vi att behöva varenda en som vill jobba i byggbranschen. Då kommer vi inte heller att ha utrymme för att snacka om sämre villkor eller att ställa ungdomar, invandrare och andra mot varandra.

Alla ska välkomnas och alla ska arbeta under samma villkor. Kollektivavtal ska gälla för alla. Jag har upprepat detta mantra tusentals gånger och jag kommer att fortsätta att göra det tills det fastnar i huvudet på direktörerna och de borgerliga ledarsidorna.

Johans tackling

Vi står inför stora investeringar inom bostadspolitiken. Då måste politiken samordnas. Därför är det dags att damma av Byggnads gamla krav på ett bilda ett Samhällsbyggardepartement.