Det är mycket som står på spel

Den svenska modellen är under attack. Men det sker med små steg och från flera håll samtidigt. Lägger man ihop bilden så ser man att det är genomtänkt och systematiskt. Nu måste fackföreningsrörelsen gå till ett samlat motangrepp. Det är mycket som står på spel.

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv står naturligtvis för förstafiolen när det gäller långtgående krav. Deras vice vd Peter Jeppson är tydlig och ställer krav på att stridsåtgärder ska vara proportionerliga och att sympatiåtgärder ska begränsas.

Den nyliberala tankesmedjan Ratio står arbetsgivarna nära. I en debattartikeln i DN innan jul sågar de den svenska modellen jäms med fotknölarna och ger en bild av att vår arbetsmarknadsmodell måste förändras i grunden. Nu ska våra kollektivavtal vara attraktiva för företagen och det är lätt att räkna ut vem som får betala.

Den svenska modellen bygger på att det är parterna, fack och arbetsgivare, som kommer överens om löner och arbetsvillkor. Men den senaste tiden har flera av de borgerliga partierna kommit med långtgående förslag på "enkla jobb" och lägre löner. När våra politiker ger sig in i lönebildningen och ska bestämma lönenivåer, ja då är vi farligt ute.

Hundratals miljarder kronor

I Sverige upphandlar stat och kommun varor och tjänster för hundratals miljarder kronor. Då skulle man kunna tycka att när vi använder våra skattepengar så ska man också ställa krav på kollektivavtal. Men inte. Istället säger många att vi inte kan ställa sådana krav för det skulle strida mot regler inom EU.

Och på tal om EU. Vårt medlemskap i EU har fått stora konsekvenser för vår arbetsmarknadsmodell. Vi blev lovade att modellen skulle lämnas orörd men resultatet har blivit ett helt annat. Genom EU-domstolen och EU-regleringar har marknaden och den fria rörligheten satts över våra kollektivavtal. Lönekonkurrens välkomnas av flera länder inom EU och arbetare ställs mot arbetare.

När man ser den samlade bilden så finns det anledning att vara orolig, väldigt orolig. Det är starka krafter som vill förpassa både fackföreningar och kollektivavtal till historien. Men de glömmer en sak – vilka är alternativen?

Grupper ställs mot varandra

Historiskt har vår svenska modell varit väldigt framgångsrik. Genom ansvarstagande parter har vi förenat bra löneutveckling med framgångsrika företag. Vi har väldigt få konflikter jämfört med många andra länder i Europa. Det är detta som man nu riskerar när man attackerar modellen.

Om man försvagar fackföreningsrörelsen, försämrar våra kollektivavtal och bejakar låglönekonkurrens så får vi en arbetsmarknad och ett samhälle där grupper ställs mot varandra och spänningarna ökar. Det är så alternativet ser ut. Det gynnar inte någon, inte löntagarna och absolut inte företagen.

Vill vi verkligen ha det som i USA och i flera andra länder där man har flyttat över frågorna till domstolsförhandlingar och jurister. Ett system där bara de med feta plånböcker blir vinnare.

Det är val i september. Ett viktigt val då vi har chansen att visa att vi står upp för vår modell. Låt 2018 bli året då kollektivavtalen återupprättas och får bli alla människors möjlighet.